Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen/låt
Det här är ett svar på denna Veckans bögsimon och denna Veckans Låt. Varning för uppfuckad hemsida, klicka cancel när den vill ha lösenord.
Förra veckan, typ, kritiserade Bögtony (som älskar mig egentligen) hela det här konceptet med Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen. Han verkar väldigt stolt över det "nästan A4" som han skrev för att kritisera det här konceptet. Då förväntar han sig såklart ett långt inlägg här som försvarar den här bloggserien. Men det är inte det den här blogserien är till för, den är till för att berätta för alla att Bögtony älskar mig egentligen. Så jag berättade det. Och han blev besviken. Men samtidigt glad för att han tyckte att han vann över mig. Jag fattar ingenting. Och jag kom fram till att det är så det är med mig och Bögtony. Jag fattar ingenting. Han kanske inte älskar mig ändå. Consider this bloggserie nerlagd. Bögtony vinner i slutändan ändå. Typ. Eller? Vänta, va? Sch-blupp.
Bögtony veckans-låtar sig också veckan till ära. Jag slutade för att han slutade, ska jag då börja för att han börjar? Eventuellt, men inte här. En gemensam musikblogg med Tonk är jag fett på på. Men bangar han (det gör han alltid) så kanske Veckans Låt dyker upp på den nya blogg som jag kanske ska starta om jag kanske vill det. Kanske.
Oatum så hörde jag en gammal Tonk-Veckans-Låt (Spring Ricco) live igår. Fast inte med riktiga Florence Valentin, bara med sångaren.
Förra veckan, typ, kritiserade Bögtony (som älskar mig egentligen) hela det här konceptet med Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen. Han verkar väldigt stolt över det "nästan A4" som han skrev för att kritisera det här konceptet. Då förväntar han sig såklart ett långt inlägg här som försvarar den här bloggserien. Men det är inte det den här blogserien är till för, den är till för att berätta för alla att Bögtony älskar mig egentligen. Så jag berättade det. Och han blev besviken. Men samtidigt glad för att han tyckte att han vann över mig. Jag fattar ingenting. Och jag kom fram till att det är så det är med mig och Bögtony. Jag fattar ingenting. Han kanske inte älskar mig ändå. Consider this bloggserie nerlagd. Bögtony vinner i slutändan ändå. Typ. Eller? Vänta, va? Sch-blupp.
Bögtony veckans-låtar sig också veckan till ära. Jag slutade för att han slutade, ska jag då börja för att han börjar? Eventuellt, men inte här. En gemensam musikblogg med Tonk är jag fett på på. Men bangar han (det gör han alltid) så kanske Veckans Låt dyker upp på den nya blogg som jag kanske ska starta om jag kanske vill det. Kanske.
Oatum så hörde jag en gammal Tonk-Veckans-Låt (Spring Ricco) live igår. Fast inte med riktiga Florence Valentin, bara med sångaren.
Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen
Det här är ett svar på denna Veckans bögsimon.
Bögtony, jag vet att du älskar mig egentligen. Och det vet alla andra också.
Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen
Min extravaganza av Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen fortsätter med kvällens andra inlägg. Det här är ett svar på denna Veckans bögsimon.
Jag vill bara börja med att tacka Bögtony och berätta att jag faktiskt älskar honom också. Den här veckan var Veckans bögsimon så jäkla rolig så den blir oslagbar. Det går inte att kritisera Veckans bögsimon, den här veckan gjorde Bögtony ett perfekt inlägg. Däremot går det givetvis att visa att Bögtony älskar mig egentligen, eftersom hans enorma kärlek för mig inte går att dölja.
Den här veckan förtjänade jag att bli förolämpad på Bögtonys blogg. Jag ska flytta till Linköping om några veckor och har en lägenhet där och har inte sagt ett ord till Bögtony. Ganska bögigt gjort faktiskt... Men Bögtony älskar mig så jäkla mycket så han kan inte ens vara taskig när han har anledning att vara det.
Halva inlägget handlar nämligen om hur ledsen Bögtony är över att jag inte kommer bo kvar i samma stad som honom. Asså ärligt talat så har den här bloggserien ingen större funktion när Bögtony så tydligt visar att han älskar mig egentligen. Jag avslutar därför bara med ett citat, som visar tydligt att Bögtony älskar mig över allt annat.
"han är min bög"
Jaa Bögtony, jag är verkligen din bög.
Och just det, Anna Röd kommenterade och frågade hur Veckans bögsimon skulle kunna fortsätta existera om jag inte finns där och gör bögigheter. Anna Röd verkar inte ha förstått riktigt hur bög jag är så jag kan demonstrera med en bild.
(klicka för större)
Jag är killen i rosa, Bögtony är killen i svart. Mina bögigheter kan nog färdas hela vägen från Linköping till Uppsala utan problem...
Jag vill bara börja med att tacka Bögtony och berätta att jag faktiskt älskar honom också. Den här veckan var Veckans bögsimon så jäkla rolig så den blir oslagbar. Det går inte att kritisera Veckans bögsimon, den här veckan gjorde Bögtony ett perfekt inlägg. Däremot går det givetvis att visa att Bögtony älskar mig egentligen, eftersom hans enorma kärlek för mig inte går att dölja.
Den här veckan förtjänade jag att bli förolämpad på Bögtonys blogg. Jag ska flytta till Linköping om några veckor och har en lägenhet där och har inte sagt ett ord till Bögtony. Ganska bögigt gjort faktiskt... Men Bögtony älskar mig så jäkla mycket så han kan inte ens vara taskig när han har anledning att vara det.
Halva inlägget handlar nämligen om hur ledsen Bögtony är över att jag inte kommer bo kvar i samma stad som honom. Asså ärligt talat så har den här bloggserien ingen större funktion när Bögtony så tydligt visar att han älskar mig egentligen. Jag avslutar därför bara med ett citat, som visar tydligt att Bögtony älskar mig över allt annat.
"han är min bög"
Jaa Bögtony, jag är verkligen din bög.
Och just det, Anna Röd kommenterade och frågade hur Veckans bögsimon skulle kunna fortsätta existera om jag inte finns där och gör bögigheter. Anna Röd verkar inte ha förstått riktigt hur bög jag är så jag kan demonstrera med en bild.
(klicka för större)
Jag är killen i rosa, Bögtony är killen i svart. Mina bögigheter kan nog färdas hela vägen från Linköping till Uppsala utan problem...
Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen
Eftersom jag varit i Linköping (jag kommer till det sen) så mihar jag missat att skriva ett Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen-inlägg för två Veckans bögsimon, men det kan jag nog minsann ta igen! Det här inlägget är ett svar på denna Veckans bögsimon.
Förra veckan tyckte jag det var lite dåligt med Veckans bögsimon på Tonks blogg, så jag skickade sms och frågade om jag inte varit tillräckligt bög den veckan. Jag menar, jag är ju så extremt bög så jag blev lite förvånad. Däremot förnekar jag att jag varit elak mot honom för att han ska skriva om mig.
Tydligen ville Bögtony (som jag vet älskar mig egentligen) straffa mig genom att inet skriva om mig. Ett bra straff kan tyckas, men han älskar mig så mycket att han inte kunde låta bli att skriva lite om mig ändå. Han låtsades skriva att han inte skrev om mig, men vana ögon ser genom detta.
"bögsimon själv förväntar sig att jag ska kritisera honom.
Så han börjar vara elak med "flit" förra veckan"
Det där handlar ju liksom om mig!
Bögtony (som älskar mig egentligen) tyckte dessutom att han var lite väl elak mot sitt livs stora kärlek (bögsimon...) så han bad om ursäkt. Att det saknas ett o i "Sorry" lurar ingen...
Och bara för att bekräfta ännu mer hur mycket han älskar mig slutar han med att skriva att han börjat med taggannonsering i min ära. Och det räcker inte för honom för att visa sin kärlek för mig! Han skriver dessutom tack och gör ett hjärta!
Jadu Bögtony, den här veckan visade du verkligen tydligt att du älskar mig.
Förra veckan tyckte jag det var lite dåligt med Veckans bögsimon på Tonks blogg, så jag skickade sms och frågade om jag inte varit tillräckligt bög den veckan. Jag menar, jag är ju så extremt bög så jag blev lite förvånad. Däremot förnekar jag att jag varit elak mot honom för att han ska skriva om mig.
Tydligen ville Bögtony (som jag vet älskar mig egentligen) straffa mig genom att inet skriva om mig. Ett bra straff kan tyckas, men han älskar mig så mycket att han inte kunde låta bli att skriva lite om mig ändå. Han låtsades skriva att han inte skrev om mig, men vana ögon ser genom detta.
"bögsimon själv förväntar sig att jag ska kritisera honom.
Så han börjar vara elak med "flit" förra veckan"
Det där handlar ju liksom om mig!
Bögtony (som älskar mig egentligen) tyckte dessutom att han var lite väl elak mot sitt livs stora kärlek (bögsimon...) så han bad om ursäkt. Att det saknas ett o i "Sorry" lurar ingen...
Och bara för att bekräfta ännu mer hur mycket han älskar mig slutar han med att skriva att han börjat med taggannonsering i min ära. Och det räcker inte för honom för att visa sin kärlek för mig! Han skriver dessutom tack och gör ett hjärta!
Jadu Bögtony, den här veckan visade du verkligen tydligt att du älskar mig.
Ripped off
Jaja, jag vet att den här bloggen är nedlagd och så, men det skiter jag fullständigt i. Mitt kärleksbarn Veckans Låt har fått en ripoff: Veckans bögsimon. Eftersom jag blev kallad Bögsimon i min gamla klass (för att skilja mig från Adam, som kallades Simon) och jag även kallas spetz eller Spetsen #11 antar jag att det är mig den där serien handlar om.
Tolererar jag sådant?
Jarå, det är lugnt. Men börjar Tonk med en ny bloggserie (som dessutom är baserad på min gamla bloggserie som var epic) så ska fanimej jag också göra det. Därför presenterar jag nu:
Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen
där jag kommer berätta för mina läsare att Tonk älskar mig egentligen.
The hollow blog
This is the way the blog ends
Not with a bang but a whimper
Not with a bang but a whimper
Inte Veckans Låt.
Varför kommer det ingen Veckans Låt? Fråga Tonkow, han har varit med om det en massa gånger...
(Jag är sjuukt trött, kommer kanske imorgon)
(Jag är sjuukt trött, kommer kanske imorgon)
ePic
Klicka på bilden för källan, där även större version finns.
(Fyndig rubrik of 2010 btw...)
Veckans Låt: Who Says
Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig men har tyvärr ingen invite. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här. Vill du enbart lyssna på de låtar som var Veckans Låt 2009 finns den listan här.
Jag funderar på att lägga ner den här Veckans Låt-skiten. Jag gillar idén, men bloggande är en dialog, där Tonkow var den som "svarade" på de här inläggen genom att ha en egen Veckans Låt varje vecka. I rymden kan ingen höra dig ropa, så varför ropa? Den här veckan blir det en låt, men var beredda på att det kanske inte är det nästa vecka.
Nu har det hänt igen, jag har svårt att bestämma mig för vilken låt som ska vara Veckans Låt. Det står mellan två låtar, från två artister. Sedan väljer jag en tredje.
Den här veckan har jag lyssnat rätt mycket på Ke$has (känd från Veckans Låt med TiK ToK) första skiva Animal. Lite för "enkelt" för att jag ska erkänna att jag gillar det, men jag gillar faktiskt hela skivan. Funderade på att ta låten med samma namn som skivan, men Ke$ha har liksom redan varit med och den låten är egentligen inte mer Veckans Låt än någon annan låt från den skivan.
Den andra artist jag lyssnat på den här veckan är Miss Li (känd från Veckans Låt med Dancing the Whole Way Home) som jag har börjat lyssna på mer aktivt efter att jag insåg att DWWH inte var hennes enda bra låt. Hon är egentligen lite för "fin" för att ag ska erkänna att jag gillar henne, men jag gör det ändå. Hon har dock gjort lite för många låtar och ganska många är rätt trista. Hur som helst funderade jag på att ta låten med hennes namn, som är bra i början men faller mot slutet. Men hon har liksom också varit med förut och dessutom är den låten som sagt rätt trist mot slutet.
Däremot tycker jag det var rätt duktigt av mig med låttitlarna. Jag har lyssnat på all musik från Miss Li samt skivan Animal. Och Animal och Miss Li hette låtarna jag funderade på.
Men jag valde som sagt var en tredje låt: Who Says med John Mayer.
Något sätt måste man ju marknadsföra sig, så hur lyckades John Mayer nå ut till mig?
Till att börja med var han med i Skavlan för ett bra tag sedan och sjöng då den här låten och jag gillade den. Mer än så var det inte, jag pallade liksom inte engagera mig mer aktivt i honom. Nästa steg i hans lyckade marknadsföring mot mig var att ha reklam i Spotify. De säger något om att han kommit med en ny skiva och spelar lite från den här låten. Då blir jag påmind om att den var bra och när det passar som bäst (det är en typisk sådan låt som passar bäst vid vissa tillfällen) så bestämmer jag mig för att lyssna på den. Jag vet ju redan att den finns på Spotify, så jag behöver inte oroa mig för att inte hitta den.
Så John Mayer har alltså lyckats nå ut till mig med den här låten, men varför lyckades han? Vad är det jag gillar med den?
Who Says handlar om en man som klagar på restriktioner i samhället. Varför får han inte bli stenad? Den handlar säkert egentligen om att man förväntas bli mer down to earth när man blir äldre och att han tycker att det kanske inte borde var så, men för mig är det en annan historia. Det här är en kille som varit ute och festat en massa och haft ett kul liv. På festerna erbjöds det droger och han tog de för det var ju coolt och så och man hade roligare då. Senare blev han beroende av drogerna och hans liv gick nerför. Nu är han en ganska sorglig person, som dock självmant försöker sluta med drogerna. När han inte tar drogerna blir han nere, på grund av abstinensbesvär. Han börjar ifrågasätta meningen med att sluta. Drogerna gör honom ju glad, precis som andra saker han vet att han inte borde göra. Svaret på frågan som upprepas gång på gång "Who says I can't get stoned?" är alltså enligt mig han själv, men ibland ifrågasätter han sitt eget svar. Livet känns så meningslöst att han är på jakt efter den kick som han tror att han bara kan få från drogerna.
Det här är i princip en historia om mitt liv, förutom delen att festa mycket och komma i kontakt med droger och få abstinensbesvär från att sluta med drogerna. Så, var var likheterna? Det meningslösa. "Jag borde göra något annat, men vad?". John Mayer har sina droger som ger honom tillfredsställelse. Jag har inga droger, vilket visserligen är bra, men då vet jag inte var jag ska få min tillfredsställelse ifrån. Här kommer termen "min drog" in, alla har sin egen drog för att få upp humöret. Ke$ha fick visserligen inte Veckans Låt, men hennes låt Your Love Is My Drug förtjänar ändå att nämnas som exempel på en annan sorts drog. Men jag har inte så mycket av den varan heller.
Nej, det är inte så synd om mig egentligen och jag överdriver rätt rejält, men den där sortens tankar är anledningen till att jag gillar låten. Pursuit of happiness - fail edition.
Här är den kanske sista länken till Veckans Låt på den här bloggen. Njut medans ni fortfarande har chansen.
Grattis John Mayer, du har gjort Veckans Låt!
Jag funderar på att lägga ner den här Veckans Låt-skiten. Jag gillar idén, men bloggande är en dialog, där Tonkow var den som "svarade" på de här inläggen genom att ha en egen Veckans Låt varje vecka. I rymden kan ingen höra dig ropa, så varför ropa? Den här veckan blir det en låt, men var beredda på att det kanske inte är det nästa vecka.
Nu har det hänt igen, jag har svårt att bestämma mig för vilken låt som ska vara Veckans Låt. Det står mellan två låtar, från två artister. Sedan väljer jag en tredje.
Den här veckan har jag lyssnat rätt mycket på Ke$has (känd från Veckans Låt med TiK ToK) första skiva Animal. Lite för "enkelt" för att jag ska erkänna att jag gillar det, men jag gillar faktiskt hela skivan. Funderade på att ta låten med samma namn som skivan, men Ke$ha har liksom redan varit med och den låten är egentligen inte mer Veckans Låt än någon annan låt från den skivan.
Den andra artist jag lyssnat på den här veckan är Miss Li (känd från Veckans Låt med Dancing the Whole Way Home) som jag har börjat lyssna på mer aktivt efter att jag insåg att DWWH inte var hennes enda bra låt. Hon är egentligen lite för "fin" för att ag ska erkänna att jag gillar henne, men jag gör det ändå. Hon har dock gjort lite för många låtar och ganska många är rätt trista. Hur som helst funderade jag på att ta låten med hennes namn, som är bra i början men faller mot slutet. Men hon har liksom också varit med förut och dessutom är den låten som sagt rätt trist mot slutet.
Däremot tycker jag det var rätt duktigt av mig med låttitlarna. Jag har lyssnat på all musik från Miss Li samt skivan Animal. Och Animal och Miss Li hette låtarna jag funderade på.
Men jag valde som sagt var en tredje låt: Who Says med John Mayer.
Något sätt måste man ju marknadsföra sig, så hur lyckades John Mayer nå ut till mig?
Till att börja med var han med i Skavlan för ett bra tag sedan och sjöng då den här låten och jag gillade den. Mer än så var det inte, jag pallade liksom inte engagera mig mer aktivt i honom. Nästa steg i hans lyckade marknadsföring mot mig var att ha reklam i Spotify. De säger något om att han kommit med en ny skiva och spelar lite från den här låten. Då blir jag påmind om att den var bra och när det passar som bäst (det är en typisk sådan låt som passar bäst vid vissa tillfällen) så bestämmer jag mig för att lyssna på den. Jag vet ju redan att den finns på Spotify, så jag behöver inte oroa mig för att inte hitta den.
Så John Mayer har alltså lyckats nå ut till mig med den här låten, men varför lyckades han? Vad är det jag gillar med den?
Who Says handlar om en man som klagar på restriktioner i samhället. Varför får han inte bli stenad? Den handlar säkert egentligen om att man förväntas bli mer down to earth när man blir äldre och att han tycker att det kanske inte borde var så, men för mig är det en annan historia. Det här är en kille som varit ute och festat en massa och haft ett kul liv. På festerna erbjöds det droger och han tog de för det var ju coolt och så och man hade roligare då. Senare blev han beroende av drogerna och hans liv gick nerför. Nu är han en ganska sorglig person, som dock självmant försöker sluta med drogerna. När han inte tar drogerna blir han nere, på grund av abstinensbesvär. Han börjar ifrågasätta meningen med att sluta. Drogerna gör honom ju glad, precis som andra saker han vet att han inte borde göra. Svaret på frågan som upprepas gång på gång "Who says I can't get stoned?" är alltså enligt mig han själv, men ibland ifrågasätter han sitt eget svar. Livet känns så meningslöst att han är på jakt efter den kick som han tror att han bara kan få från drogerna.
Det här är i princip en historia om mitt liv, förutom delen att festa mycket och komma i kontakt med droger och få abstinensbesvär från att sluta med drogerna. Så, var var likheterna? Det meningslösa. "Jag borde göra något annat, men vad?". John Mayer har sina droger som ger honom tillfredsställelse. Jag har inga droger, vilket visserligen är bra, men då vet jag inte var jag ska få min tillfredsställelse ifrån. Här kommer termen "min drog" in, alla har sin egen drog för att få upp humöret. Ke$ha fick visserligen inte Veckans Låt, men hennes låt Your Love Is My Drug förtjänar ändå att nämnas som exempel på en annan sorts drog. Men jag har inte så mycket av den varan heller.
Nej, det är inte så synd om mig egentligen och jag överdriver rätt rejält, men den där sortens tankar är anledningen till att jag gillar låten. Pursuit of happiness - fail edition.
Här är den kanske sista länken till Veckans Låt på den här bloggen. Njut medans ni fortfarande har chansen.
Grattis John Mayer, du har gjort Veckans Låt!
Me is back! Back in black.
Jaha, då var man tillbaka från fjällresan. Jag förstörde bara min klocka och ett par skidglasögon, så resan får väl ändå klassas som hyfsat lyckad.
Men nu ska vi inte skriva ett inlägg om vad jag har ägnat mig åt som alla normala bloggar gör, jag har ju faktiskt sagt att det här mer eller mindre ska vara en Veckans Låt-blogg. Som ni kanske märkt så skrev jag inte någon Veckans Låt i söndags. Det borde inte ha varit så jäkla oväntat, eftersom jag faktiskt skrev ett inlägg om det tidigare. Där skrev jag däremot att Min flygande vän skulle skriva ett inlägg på sin blogg på söndagen. Det gjorde han inte, och när han skrev på måndagen hävdade han att det var mitt problem och fel. Han vill inte att vi ska skjuta brevbäraren, men jag är av en helt annan åsikt. SKJUT HONOM!
Ja, jag glömde bort att meddela vilken låt han skulle skriva om.
Ja, han hade ingen möjlighet att skriva utan den informationen.
Betyder det att man kan skylla på mig? Nej, jag skyller mycket hellre på någon annan!
Hur som helst, Min flygande väns inlägg kan du hitta här. I grund och botten får väl själva inlägget godkänt, men han misslyckades med en ganska viktig del och det enda jag gav honom instruktioner om. LÄNKA TILL LÅTEN!
Därför gör jag det nu istället och även till spellistan där jag nu lagt till låten. Mer kommentarer om Min flygande väns inlägg och det faktum att Tonkow fortfarande är sämst kommer imorgon, i min variant av Veckans Låt-inlägg för förra Veckans Låt.
Länk till låten.
Länk till spellistan.
Men nu ska vi inte skriva ett inlägg om vad jag har ägnat mig åt som alla normala bloggar gör, jag har ju faktiskt sagt att det här mer eller mindre ska vara en Veckans Låt-blogg. Som ni kanske märkt så skrev jag inte någon Veckans Låt i söndags. Det borde inte ha varit så jäkla oväntat, eftersom jag faktiskt skrev ett inlägg om det tidigare. Där skrev jag däremot att Min flygande vän skulle skriva ett inlägg på sin blogg på söndagen. Det gjorde han inte, och när han skrev på måndagen hävdade han att det var mitt problem och fel. Han vill inte att vi ska skjuta brevbäraren, men jag är av en helt annan åsikt. SKJUT HONOM!
Ja, jag glömde bort att meddela vilken låt han skulle skriva om.
Ja, han hade ingen möjlighet att skriva utan den informationen.
Betyder det att man kan skylla på mig? Nej, jag skyller mycket hellre på någon annan!
Hur som helst, Min flygande väns inlägg kan du hitta här. I grund och botten får väl själva inlägget godkänt, men han misslyckades med en ganska viktig del och det enda jag gav honom instruktioner om. LÄNKA TILL LÅTEN!
Därför gör jag det nu istället och även till spellistan där jag nu lagt till låten. Mer kommentarer om Min flygande väns inlägg och det faktum att Tonkow fortfarande är sämst kommer imorgon, i min variant av Veckans Låt-inlägg för förra Veckans Låt.
Länk till låten.
Länk till spellistan.
Valentine's for the broken-hearted.
Idag är det Alla hjärtans dag. Det tänkte jag fira genom att göra en spellista i Spotify med låtar som behandlar den negativa sidan av kärlek, eller rentav motsatsen till kärlek. Bittra låtar, hatlåtar, allt som inte är lyckligt passar in här. Tyvärr kom jag inte på så många låtar som jag hade hoppats, så istället fick det bli en "öppen" spellista. Jag har lagt till sju låtar, nu är det fritt fram att lägga till låtar som passar bättre.
Här är spellistan, sätt igång och lägg till!
Klicka för större version
Här är spellistan, sätt igång och lägg till!
Klicka för större version
Nick my Name
För ett tag sedan (jag är för lat för att kolla upp hur länge sedan) utlyste jag en tävling där jag sökte ett tredje namn till mig. Tonk (som inte har lagt upp Veckans Låt än...) frågade efter regler och här kommer de:
Jag söker alltså ett tredje namn till mig. För tillfället använder jag Simon och Spetsen (#11). Men det kändes lamt med två, så jag vill ha tre. Precis som Eminem/Slim Shady/Marshall Mathers.
Det är lätt att missta mina två tidigare namn för mitt riktiga namn och mitt namn f0r teh internetz. Visserligen stämmer det, men de två har fått egna personligheter, som givetvis smälter samman. Japp, jag är lite semischizo. Simon är jag. Ganska everyday normal guy som man drar bögskämt om. En skolkille, ganska tråkig faktiskt om jag får säga det själv. Men han är ju snäll och så, så... Spetsen är konstig, lite smågalen, ännu mer bög än Simon. Dessutom tror han att han är något och älskar sitt namn och vill synas överallt. Det finns till och med en historia om Spetsen där han är halvgud, ganska stort...
Nu söker jag ett tredje namn. Eftersom båda mina två tidigare namn börjar med S vore det ju nice om även det tredje gjorde det. Den här tredje personligheten ska ha lite mer klass än mina andra och ska därför använda romerska siffror för att representera den siffra som definierar kanska främst Spetsen, men även Simon och hela mig. Japp, där fick ni förklarningen till varför jag heter "XI" på MSN just nu, om nu någon tyckte det var konstigt.
Namnet ska fungera på engelska, låta coolt och classy, helst vara enordigt och hyfsat kort. Det är väl typ det. Man får skicka in hur många bidrag som helst och faktum är att man till och med får fem poäng om man skickar in fem vettiga förslag (10 poäng för 10, men inga för 1-4 och 6-9). Tävlingen pågår tills jag hittat en vinnare, vilket kommer utannonseras här i bloggen. Så skicka på bara.
PRISER!?
Det beror på personen. Oavsett vinnare får han/hon förtur på alla invites som jag eventuellt kommer att få i framtiden (Spotify/Voddler/Spelbetor är väl det som känns mest troligt). Men det "stora" priset väljs utifrån vem det är som vinner. Jag ska se till att fixa något som passar just DIG. Det kan vara vad som helst och bor du i någon vettig del av Sverige (m.a.o typ nära Uppsala) inkluderar priset förmodligen något tillsammans med mig.
Om du mot all förmodan skulle läsa den här bloggen och inte känna mig är du extra välkommen att deltaga, eftersom jag älskar folk som inte känner mig. Men tävlingen är trots allt rätt personlig och du kanske inte vet vilken sorts person jag är. Därför ska jag den här veckan lägga upp en profil på en personlighet jag skapat varje dag. Det här är alltså inte enbart personligheter som jag "lagt på mig själv" utan även sådana som jag skapat och skulle kunna tänka mig att utveckla. Jag börjar imorgon, med Malvernume skulle jag tro.
Simon Spetsen #11 S...? Du bestämmer!
Jag söker alltså ett tredje namn till mig. För tillfället använder jag Simon och Spetsen (#11). Men det kändes lamt med två, så jag vill ha tre. Precis som Eminem/Slim Shady/Marshall Mathers.
Det är lätt att missta mina två tidigare namn för mitt riktiga namn och mitt namn f0r teh internetz. Visserligen stämmer det, men de två har fått egna personligheter, som givetvis smälter samman. Japp, jag är lite semischizo. Simon är jag. Ganska everyday normal guy som man drar bögskämt om. En skolkille, ganska tråkig faktiskt om jag får säga det själv. Men han är ju snäll och så, så... Spetsen är konstig, lite smågalen, ännu mer bög än Simon. Dessutom tror han att han är något och älskar sitt namn och vill synas överallt. Det finns till och med en historia om Spetsen där han är halvgud, ganska stort...
Nu söker jag ett tredje namn. Eftersom båda mina två tidigare namn börjar med S vore det ju nice om även det tredje gjorde det. Den här tredje personligheten ska ha lite mer klass än mina andra och ska därför använda romerska siffror för att representera den siffra som definierar kanska främst Spetsen, men även Simon och hela mig. Japp, där fick ni förklarningen till varför jag heter "XI" på MSN just nu, om nu någon tyckte det var konstigt.
Namnet ska fungera på engelska, låta coolt och classy, helst vara enordigt och hyfsat kort. Det är väl typ det. Man får skicka in hur många bidrag som helst och faktum är att man till och med får fem poäng om man skickar in fem vettiga förslag (10 poäng för 10, men inga för 1-4 och 6-9). Tävlingen pågår tills jag hittat en vinnare, vilket kommer utannonseras här i bloggen. Så skicka på bara.
PRISER!?
Det beror på personen. Oavsett vinnare får han/hon förtur på alla invites som jag eventuellt kommer att få i framtiden (Spotify/Voddler/Spelbetor är väl det som känns mest troligt). Men det "stora" priset väljs utifrån vem det är som vinner. Jag ska se till att fixa något som passar just DIG. Det kan vara vad som helst och bor du i någon vettig del av Sverige (m.a.o typ nära Uppsala) inkluderar priset förmodligen något tillsammans med mig.
Om du mot all förmodan skulle läsa den här bloggen och inte känna mig är du extra välkommen att deltaga, eftersom jag älskar folk som inte känner mig. Men tävlingen är trots allt rätt personlig och du kanske inte vet vilken sorts person jag är. Därför ska jag den här veckan lägga upp en profil på en personlighet jag skapat varje dag. Det här är alltså inte enbart personligheter som jag "lagt på mig själv" utan även sådana som jag skapat och skulle kunna tänka mig att utveckla. Jag börjar imorgon, med Malvernume skulle jag tro.
Simon Spetsen #11 S...? Du bestämmer!
Veckans Låt: Beautiful
Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig men har tyvärr ingen invite. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här. Vill du enbart lyssna på de låtar som var Veckans Låt 2009 finns den listan här.
Jaja, förra veckan var lite offtrack med en låt som egentligen inte var jättebra, men som jag tog på grund av texten. Hade jag varit smart hade jag tagit den idag, nu när det är Min bögs (Tonk/Tonkow/Tonken/Tony/Min hånglande vän) namnsdag och allt. Men man kan ju inte alltid vara smart... Den här veckan är vi tillbaka ontrack med...
Marshall Mathers.
Slim Shady.
Eminem.
Japp, han är känd under tre namn och jag är lite avundsjuk. Jag har bara Simon och Spetsen. Därför utlyser jag härmed en tävling för att hitta på ett tredje namn åt mig. Det vore najst!
Hursomhelst, en lista som jag har gjort som inte innehåller Eminem vore en konstig lista, med tanke på att Eminem var i princip det enda jag lyssnade på typ halva mellanstadiet och hela högstadiet. Det är typ... Många år. Jag köpte alla hans skivor (till och med en Singles-box) och skrev ett MVG-arbete (finns det skolarbeten av någon annan sort?) om honom. Självklart hade jag biljetter till hans konsert i Göteborg. Sedan ställde han in den och tog uppehåll några år och jag började lyssna på annan musik. Där hade vår kärlekshistoria tagit slut, om det inte vore för Spotify.
Eminem släppte nämligen en ny skiva iår, kallad Relapse. Jag hade ju som sagt var gått vidare och hade inga planer att gå och köpa den eller ens bry mig om dess existens. Men så såg jag i Spotify att hans skiva fanns där och eftersom det var helt gratis för mig att lyssna på den tänkte jag att jag lika gärna kunde göra det. För old time's sake (pun not intended) liksom.
Skivan höll hyfsat hög kvalitet och jag lyssnade som fan. Det faktum att jag gått vidare från Eminem är visserligen fortfarande sant, men jag ser återigen fram emot hans framtida skivsläpp. På julafton fick jag Eminems färska skiva Relapse: Refill (Relapse+9 låtar) så nu har jag börjat lyssna på honom på allvar igen (allt som ligger på min iPhone och som jag lyssnar på är på allvar). Den här låten är visserligen inte från Refill-delen av Relapse: Refill, men jag valde ändå att lägga till den låt som sägs vara från Relapse: Refill bara som en symbolisk handling. Om du inte förstod det där så spelar det ingen roll, jag svamlade typ bara.
Både Relapse och Refill har en hel del höjdpunkter och olika låtar passar olika bra vid olika tillfällen och så, men det finns en låt som är ganska så överlägsen, nämligen Beautiful (såklart...).
Beautiful är en av Eminems mer "genomtänkta" låtar som behandlar ett seriöst ämne, till skillnad mot exempelvis The Real Slim Shady. Kollar man på Eminems "Top Hits" i Spotify ligger Beautiful högst upp, följd av mindre seriösa We Made You, följd av megaseriösa (och sjukt bra) Mockingbird, följd av oseriösa Crack a Bottle och sedan en annan version av We Made You. Det här sdtycket var menat att visa på att Eminems mer seriösa låtar är de mest populära, men det failade ju ganska rejält. Det är dem som jag gillar bäst i alla fall.
Beautiful handlar om ensamvärlden. Den ibland nödvändiga ensamvärlden som fungerar som någon slags terapi.
Everyone has a private world
Where they can be alone
Beautiful handlar om depression.
I'm just so fuckin' depressed
I just can seem to get out this slump
Beautiful handlar om förändringar.
I may be done with rap
I need a new outlet
I know some shits so hard to swallow
Beautiful handlar om att förstå sig på andra.
But you have to walk a thousand miles
In my shoes, just to see
What it's like, to be me
Beautiful handlar om självförtroende.
But don't let 'em say you ain't beautiful
They can all get fucked. Just stay true to you
Beautiful handlar om att vilja bli lämnad ifred.
So I try to avoid any eye contact
Cause if I do that then it opens a door to conversation
Like I want that...
Beautiful handlar om patetiska försök att vara vänlig.
Laugh at every single joke I crack
And half of them ain't even funny like that
Ahh Marshall, you're so funny man, you should be a comedian, god damn
Beautiful handlar om viljan att vara populär.
I dreamed of being that cool kid
Even if it meant acting stupid
Beautiful handlar om att det inte går att förstå sig på andra.
But I already told you my whole life story
Not just based on my description
Cause where you see it from where you're sitting
Is probably 110% different
Beautiful handlar om rätt många grejer, inte konstigt att låten klockar in på ganska långa 6:33. Men som med alla bra låtar som är långa har jag inte ens tänkt på att den är så lång. Det finns höjdpunkter överallt i låten, de citat som är listade ovan är i princip alla mina höjdpunkter, men lyssna själv och skaffa dig en egen uppfattnign genom att klicka på denna länk.
Grattis Marshall Mathers, du har gjort Veckans Låt!
Grattis Slim Shady, du har gjort Veckans Låt!
Grattis Eminem, du är känd under tre namn!
Jaja, förra veckan var lite offtrack med en låt som egentligen inte var jättebra, men som jag tog på grund av texten. Hade jag varit smart hade jag tagit den idag, nu när det är Min bögs (Tonk/Tonkow/Tonken/Tony/Min hånglande vän) namnsdag och allt. Men man kan ju inte alltid vara smart... Den här veckan är vi tillbaka ontrack med...
Marshall Mathers.
Slim Shady.
Eminem.
Japp, han är känd under tre namn och jag är lite avundsjuk. Jag har bara Simon och Spetsen. Därför utlyser jag härmed en tävling för att hitta på ett tredje namn åt mig. Det vore najst!
Hursomhelst, en lista som jag har gjort som inte innehåller Eminem vore en konstig lista, med tanke på att Eminem var i princip det enda jag lyssnade på typ halva mellanstadiet och hela högstadiet. Det är typ... Många år. Jag köpte alla hans skivor (till och med en Singles-box) och skrev ett MVG-arbete (finns det skolarbeten av någon annan sort?) om honom. Självklart hade jag biljetter till hans konsert i Göteborg. Sedan ställde han in den och tog uppehåll några år och jag började lyssna på annan musik. Där hade vår kärlekshistoria tagit slut, om det inte vore för Spotify.
Eminem släppte nämligen en ny skiva iår, kallad Relapse. Jag hade ju som sagt var gått vidare och hade inga planer att gå och köpa den eller ens bry mig om dess existens. Men så såg jag i Spotify att hans skiva fanns där och eftersom det var helt gratis för mig att lyssna på den tänkte jag att jag lika gärna kunde göra det. För old time's sake (pun not intended) liksom.
Skivan höll hyfsat hög kvalitet och jag lyssnade som fan. Det faktum att jag gått vidare från Eminem är visserligen fortfarande sant, men jag ser återigen fram emot hans framtida skivsläpp. På julafton fick jag Eminems färska skiva Relapse: Refill (Relapse+9 låtar) så nu har jag börjat lyssna på honom på allvar igen (allt som ligger på min iPhone och som jag lyssnar på är på allvar). Den här låten är visserligen inte från Refill-delen av Relapse: Refill, men jag valde ändå att lägga till den låt som sägs vara från Relapse: Refill bara som en symbolisk handling. Om du inte förstod det där så spelar det ingen roll, jag svamlade typ bara.
Både Relapse och Refill har en hel del höjdpunkter och olika låtar passar olika bra vid olika tillfällen och så, men det finns en låt som är ganska så överlägsen, nämligen Beautiful (såklart...).
Beautiful är en av Eminems mer "genomtänkta" låtar som behandlar ett seriöst ämne, till skillnad mot exempelvis The Real Slim Shady. Kollar man på Eminems "Top Hits" i Spotify ligger Beautiful högst upp, följd av mindre seriösa We Made You, följd av megaseriösa (och sjukt bra) Mockingbird, följd av oseriösa Crack a Bottle och sedan en annan version av We Made You. Det här sdtycket var menat att visa på att Eminems mer seriösa låtar är de mest populära, men det failade ju ganska rejält. Det är dem som jag gillar bäst i alla fall.
Beautiful handlar om ensamvärlden. Den ibland nödvändiga ensamvärlden som fungerar som någon slags terapi.
Everyone has a private world
Where they can be alone
Beautiful handlar om depression.
I'm just so fuckin' depressed
I just can seem to get out this slump
Beautiful handlar om förändringar.
I may be done with rap
I need a new outlet
I know some shits so hard to swallow
Beautiful handlar om att förstå sig på andra.
But you have to walk a thousand miles
In my shoes, just to see
What it's like, to be me
Beautiful handlar om självförtroende.
But don't let 'em say you ain't beautiful
They can all get fucked. Just stay true to you
Beautiful handlar om att vilja bli lämnad ifred.
So I try to avoid any eye contact
Cause if I do that then it opens a door to conversation
Like I want that...
Beautiful handlar om patetiska försök att vara vänlig.
Laugh at every single joke I crack
And half of them ain't even funny like that
Ahh Marshall, you're so funny man, you should be a comedian, god damn
Beautiful handlar om viljan att vara populär.
I dreamed of being that cool kid
Even if it meant acting stupid
Beautiful handlar om att det inte går att förstå sig på andra.
But I already told you my whole life story
Not just based on my description
Cause where you see it from where you're sitting
Is probably 110% different
Beautiful handlar om rätt många grejer, inte konstigt att låten klockar in på ganska långa 6:33. Men som med alla bra låtar som är långa har jag inte ens tänkt på att den är så lång. Det finns höjdpunkter överallt i låten, de citat som är listade ovan är i princip alla mina höjdpunkter, men lyssna själv och skaffa dig en egen uppfattnign genom att klicka på denna länk.
Grattis Marshall Mathers, du har gjort Veckans Låt!
Grattis Slim Shady, du har gjort Veckans Låt!
Grattis Eminem, du är känd under tre namn!
Hajar...
Jag vet att jag sa att jag skulle ta en paus, men det här var bara för bra för att inte publiceras. Jag hade en konversation med Min avrättade vän (Executed Monkey/Davan/David) och han länkade mig till denna lilla Youtube-film.
Spetsen: Det skummaste var ju att hajen var större än flygplanet :S
Min avrättade vän: Det minst skumma med scenen är att hajen flyger upp några tusen meter och biter tag i ett flygplan.
Spetsen: Det skummaste var ju att hajen var större än flygplanet :S
Min avrättade vän: Det minst skumma med scenen är att hajen flyger upp några tusen meter och biter tag i ett flygplan.
Veckans Låt: Fallen Leaves
Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig men har tyvärr ingen invite. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här. Vill du enbart lyssna på de låtar som var Veckans Låt 2009 finns den listan här.
Hmm, det finns anledningar till att jag sa att min Veckans Låt skulle vara bättre än Tonkows, men nu börjar det bli överdrivet tydligt. Nu är jag visserligen på tonkow.se:s banlista så jag har ju ingen aning om vad han skrev den här veckan, men jag har ju fortfarande tillgång till hans playlist så jag vet ju i alla fall vilken låt han valde och... Äsch, vem lurar jag? Som om jag skulle bli stoppad av att Tonk bannar mig. HA! Jaja, i brist på ordentliga inlägg från honom så kommer mitt här. Eller ja, ordentligt och ordentligt, allt är ju relativt.
Fallen Leaves med Billy Talent är Veckans Låt. Om ni nu inte redan hade listat ut det själva. Tyvärr har jag inte jättemycket att skriva om varken låten eller artisten, men jag känner ingen vidare press från någon annan blogg...
Jag upptäckte i alla fall den här låten genom att jag såg musikvideon på MTV när jag bara satt och slötittade. Det var visserligen 21 oktober 2009 så det var ett bra tag sedan. Jag tyckte låten var bra så jag skrev en anteckning på mobilen med namn på låt och artist. Sedan glömde jag bort det och det var inte förrän igår som jag kollade upp låten på Spotify och den var fortfarande bra! :O
Låten är tredje singeln som släpptes från Billy Talents andra album Billy Talent II (här har vi killar som inte krånglar till det i onödan) som släpptes 2006. Enligt engelska Wikipedia handlar låten om en snubbe som åker till Vancouver och blir beroende av heroin. Som en följd av detta förlorar han alla sina vänner. Vänta, va? Jag skiter fullständigt i vad låten handlar om, det som är bra med den här låten är främst gitarren och typ melodin.
Billy Talent är tydligen ett kanadensiskt band och för att fortsätta trenden med genrebestämning via engelska Wikipedia så kör de Punk rock, Alternative rock samt Post-hardcore. Den där AltRocken förföljer mig! Jag har faktiskt inte lyssnat något alls på Billy Talent innan jag hörde den här låten och har fortfarande inte hört något mer från dem, men ska nog ge dem en chans nu när jag upptäckt dem. Har alltså ingenting att säga om huruvida bandet är bra eller inte.
Men låten är bra. Lyssna på gitarren bara. Och resten av låten också förstås. Men skit i texten, den är inte så viktig. Klicka här för att lyssna.
Grattis Billy Talent, ni har gjort Veckans Låt!
