Det här är ett svar på denna Veckans bögsimon och denna Veckans Låt. Varning för uppfuckad hemsida, klicka cancel när den vill ha lösenord.

Förra veckan, typ, kritiserade Bögtony (som älskar mig egentligen) hela det här konceptet med Veckans bögtony-jag-vet-att-du-älskar-mig-egentligen. Han verkar väldigt stolt över det "nästan A4" som han skrev för att kritisera det här konceptet. Då förväntar han sig såklart ett långt inlägg här som försvarar den här bloggserien. Men det är inte det den här blogserien är till för, den är till för att berätta för alla att Bögtony älskar mig egentligen. Så jag berättade det. Och han blev besviken. Men samtidigt glad för att han tyckte att han vann över mig. Jag fattar ingenting. Och jag kom fram till att det är så det är med mig och Bögtony. Jag fattar ingenting. Han kanske inte älskar mig ändå. Consider this bloggserie nerlagd. Bögtony vinner i slutändan ändå. Typ. Eller? Vänta, va? Sch-blupp.

Bögtony veckans-låtar sig också veckan till ära. Jag slutade för att han slutade, ska jag då börja för att han börjar? Eventuellt, men inte här. En gemensam musikblogg med Tonk är jag fett på på. Men bangar han (det gör han alltid) så kanske Veckans Låt dyker upp på den nya blogg som jag kanske ska starta om jag kanske vill det. Kanske.

Oatum så hörde jag en gammal Tonk-Veckans-Låt (Spring Ricco) live igår. Fast inte med riktiga Florence Valentin, bara med sångaren.