PA del 1: Projektplanen
Jag går i trean på gymnasiet. Då måste man göra ett projektarbete, så därför tänkte jag göra ett projektarbete. Eftersom det här kommer sträcka sig över ett helt år och förhoppningsvis kommer vara rätt intressant kommer jag skriva om det lite då och då. Vi ska skriva en loggbok för skolan, som av någon dum anledning kallas bloggbok. Inläggen på den här bloggen har dock ingenting med bloggboken att göra. Den är betygsgrundande och på bloggen postar jag inte grejer som jag gjort för att någon annan ska tycka om det, enligt några givna kriterier. Flum? Ja.
Idag var vi i alla fall lediga från skolan för att skriva projektplan, där vi i princip ska skriva allt om vad vi tänker göra. Eftersom min grupp är så duktig samlades vi hemma hos en av gruppmedlemmarna för att skriva. Gruppen finns det mycket att säga om som inte redan sagts, men jag tänker inte säga så mycket. Det är jag och tre andra människor. En av dem råkar vara tjej, en av dem råkar vara jude och en av dem råkar vara ehhh, svensk?
Hursomhelst, vi ska i alla fall göra en helikopter. Skämtet med "helikoptern" har redan dragits flera gånger, så försök inte vara fyndig... Ingen av oss har däremot någon koll på särskilt mycket som har med helikoptrar att göra, men vi tänkte försöka jobba på ändå. Eller nåt. Det är väl meningen att man ska lära sig saker och så? Eller? Jo, förmodligen. Däremot kan det vara lite svårt att skriva hur man ska göra något om man inte vet hur det ska göras. Så istället flöt samtalen in på så relevanta områden som Rubiks Kub, Idol, debatten vi var på igår och absolut viktigast: snörrullning (kommer kanske en julspecial på det, typ till ehh, julen?). Vi fick såklart även en del skrivet, men vi är långt ifrån färdiga. På torsdag nästa vecka ska projektplanen in så vi får jobba hårt på den. Synd bara att vi har fysikprov på måndag som man kanske borde plugga till.
Dagens ord: Aerodynamik. Är skrivet minst tre gånger redan i vår projektplan, som är långt från färdig. Låter satsigt och bra, mitt nya favoritord. :D
En annan kille byggde en sån här. Han var kines. Men vi är också bra.
Stölder och mord
Min flygande vän snodde idén med att vägra skriva inlägg innan ett visst antal kommentarer nåtts. Han är dock inte lika skön som jag är och har satt upp en massa regler som att man bara har en kommentar per person och så. Dessutom kräver han inte elva kommentarer utan tar det coola, men rejält mycket mindre coola, talet sju. Men ta och kommentera hans senaste inlägg nu, för jag vill läsa fler inlägg från honom!
Min hånglande vän (mitt nya smeknamn på The Tonk) vill inte riskera att inte få skriva inlägg, för han använder det som sin terapi, eller nåt. Någon sorts terapi behöver han i alla fall. Nej, nu ska vi inte förvandla det här till något slags Hata-Tonkow-inlägg (du vet att jag älskar dig i hemlighet). Han snodde i alla fall min Veckans Låt-idé, som jag helt klart var först med att tänka på. Ingen annan har någonsin tänkt på det. Någonsin. Han påstår, till skillnad från mig, att han ska skriva om en ny låt varje vecka. Men han har ju såklart inte lika bra musiksmak som mig. Ahh, fuck it, Tonken ska fan inte få vara bättre än mig. Jag kommer skriva om en ny Veckans Låt varje söndag, precis som min käre vän. Förutom att jag är bättre då. Dessutom har jag gjort en playlist, där alla låtar som varit Veckans Låt finns (just nu bara en). Får se om Tonkow snor den idén också. Här är den.
Det är alltså tydligt att även om man snor mina idéer så kan man inte utföra dem riktigt lika bra som jag gör. Eller i alla fall inte dessa två vänner. Min flygande vän var i alla fall tillräckligt ärlig för att säga att han snodde idén från mig. Min hånglande vän sa att han fått idén från "en blogg". Jo, men vilken? Men jag älskar dem ändå och om du följer min blogg, men inte deras så WTF!
Och så var det det där med mordet. Måndagar dödar mig, de är sjukt jobbiga. Men främst var det en ursäkt för att få till en coolare rubrik. Bara "Stölder" ser tomt ut.
Veckans låt: Not Fair
Första veckans låt blir Not Fair av Lily Allen. Låten handlar om en kille som är allmänt trevlig och respektfull. Han säger alltid massa trevliga grejer och bryr sig verkligen om henne. Men han finns inte där för henne, inte på riktigt, inte när hon verkligen behöver honom. Men eftersom han är så trevlig är hon osäker på om hon kanske överreagerar eller inte. Enligt mig överreagerar hon inte, dumpa honom bara! Man kan inte bara gå runt och låtsas vara trevlig om man inte visar det genom handlingar.
Eller så handlar den inte alls om det, lyssna själva för att se vad ni tycker.
Grattis Lily, du har gjort veckans låt!
Great Time Adventure In Vancouver
Mitt förra inlägg var inte en recension, det var bara mina intryck av ett spel. Men det här blir mer av en recension. Av ett gammalt spel, som jag inte spelat på sjukt länge. Varför skriver jag om det då? För Tonkow önskade det. Va, kan man önska nu också? Tydligen...
Den här backronymen ljuger ännu mer än den förra. Förmodligen beror det på att det var Min flygande vän som kom på den. GTA IV utspelar sig inte i Vancouver, det utspelar sig i Liberty City, vilket i princip är New York. Men den största lögnen är kanske Great Time Adventure...
Jaha, så GTA IV står egentligen för Grand Theft Auto (bilstöld) 4 (romerska siffror...), vilket är det tionde spelet (vad annars?) i den enormt populära GTA-serien. Spelet går ut på att man ska springa runt och vara gangster i Liberty City. Och man kan göra VAD MAN VILL! Varför man nu skulle vilja göra det. Visst, man kan springa runt och skjuta folk och få polisen efter sig direkt och visst, då kan man ju ta och skjuta dem också men då kommer bara fler poliser och dödar dig. Jippi!
Man kan även springa runt och umgås med sina kompisar i extremt roliga aktiviteter som bowling (joystick fram och tillbaka), dart (tryck på A), teater (titta på animerade karaktärer), strippklubb (titta på animerade exotiska dansöser, med extremt enformiga rörelsemönster) och dra till någon bar och dricka (gör ingenting där, var inkapabel att gå efteråt). Jippi!
Det där med strippklubb verkar ju väldigt vågat, tänker ni nu. Och ja, det är ju GTA:s uppgift, att ligga på gränsen för vad som är okej. Men de vill ju inte få en AO-rating (Adults Only, i praktiken förbud att släppas) så det är lite halvmesigt. Visst, man kan dejta en tjej för att efter ett tag ha sex med henne. Men den scenen består av att man ser ett finfint hus och hör lite småstönanden. Herregud, Mass Effect gjorde det bättre. Man kan till och med plocka upp en prostituerad och köpa diverse tjänster av henne. Då sitter man i sin bil och ser bilen hoppa lite grann. Helt värdelöst och dessutom blir man av med sina pengar. Fast i och för sig skjuter man ju horan sedan efteråt så då får man ju tillbaka pengarna. Inga problem. Oj, det där lät inte så snällt va?
Anyways, nu har jag berättat om alla saker man kan göra, men inte kommer vilja göra. Eller ja, inte alla. Man kan även leta duvor och skjuta dem, åka turisthelikopter över Liberty City, köra race, hoppa runt med sin bil och lite mer. Men vad är det man VILL göra då? Självklart vill man spela genom storyn, som tydligen ska vara den bästa i GTA:s historia. Fan vad jag inte vill spela de tidigare spelen... Man kommer till USA som Niko Bellic, lowlife från öst. Och lowlife är man i USA också, man får jobb på sin brorsas taxifirma och får i uppdrag att köra runt folk. Sedan får man klå upp några, jaga några och till slut skjuta några. Spelet låter en gradvis göra coolare och coolare saker och kurvan är ganska linjär. 90% skit, 5% hyfsat, 1% bra och 4% som bara på något sätt försvann. Det känns nästan som att hela spelet är en tutorial för sig själv. När man klarat tutorialen är spelet slut. Det finns två slut, så om någon skulle få för sig att spela genom hela jävla storyn igen vilket väl tar typ 40 timmar så go ahead. Eller så sparar man innan det avgörande ögonblicket och spelar om från det. Inte för att man bryr sig om vad som händer, men något måste man ju ägna sig åt.
Ja, just det, multiplayer! Obligatoriskt inslag i spel nuförtiden, av någon outgrundlig anledning. Precis när spelet släpptes hörde vi alla säga "Men, det är verkligen bra, omg!". Men, det är verkligen inte bra. Fuck you!
Recensioner brukar avslutas med något slags betyg, men det är inte min stil, så...
Slut.
Precis som GTA IV så var den här recensionen gjord delvis för att provocera. Främst riktat mot the Tonk. Mina åsikter skiljer sig dock inte från de som står i recensionen, även om jag givetvis överdriver mitt hat för det hela.
Orkar Du Såga Träd?
I förrgår skrev jag om Halo 3: ODST, som jag skulle införskaffa imorgon vilket blir igår idag. Hänger du med? Jag skrev om hur lycklig jag var för att jag skulle gå och hämta upp spelet, helt gratis. Det blev faktiskt roligare än så, jag FICK till och med pengar för att hämta upp spelet. Tydligen hade jag förhandsbokat det innan något pris var bestämt, så då hade Gamestop standardpriset för nya spel (699:-) inlagt. Senare kom de fram till att de skulle sälja det 150:- kronor billigare, men då hade jag redan betalat för länge sedan. Så igår fick jag alltså 150 kronor OCH ett sprillans nytt spel. Ja, man kunde få tag på det billigare, men jag gillar Gamestop och förhandsbokade för att få Sgt Johnson (en extra spelbar karaktär i Firefight). Så jag var sjukt nöjd med hur köpet hade gått, men sedan var det dags att spela spelet. Vilket jag gjorde. Igår. Och idag.
Idag klarade jag Halo 3:ODST, efter att ha tvingats spela om tre banor (det är väl totalt en åtta stycken eller nåt, så det är en rätt stor del av spelet) för att min Xbox fuckade upp sig och jag reagerade fel. Spelet kändes jävligt kort, men ligger ändå på kanske 70% av speltiden som Halo 3 hade, vilket är riktigt bra för en expansion. För det är trots allt det Halo 3: ODST är. Det utannonserades som en expansion en gång i tiden och även om det efter det har beskrivits som ett helt nytt spel så märks det tydligt vad tanken bakom det hela är. De små sidhistorierna man spelar är alla typiska småexpansioner. När man vandrar runt som rookien i staden bara för att binda samman allt är en extremt ogenomtänkt del av spelet. Jag har inget intresse av att gå runt och kolla på byggnaderna och de få fiender som dök upp ibland hade jag inget intresse av att slåss mot. Som rookie sprang jag bara raksträckan från ett ställe till ett annat. Visst kan man samla lite audio logs och sånt skit, och det kommer jag säkert göra, men det är ju inte direkt jätteroligt.
Jag har inte testat Firefight alls än, men delar av single player-spelet kändes precis som hur jag tror Firefight kommer vara. Vilket ju är rätt skoj, med rätt kompisar. Skulle spelat ikväll egentligen, men sen gick jag och blev sjuk.
Ganska värdelöst inlägg om man inte vet något om spelet sedan innan, men så kan det gå... Halo 3: ODST är bra som expansion, men inte riktigt som helt spel. Punkt.
Solen skiner och alla älskar alla.
Livet flyter på och allt är trevligt. Eller ja, idag sög (08.30-16.35, matte, programmering, fysik, matte, engelska) men annars är livet trevligt och så. Och det är extra trevligt, eftersom jag bara gått runt och varit allmänt trött och sur i typ ett år. Kanske beror det på att jag numera är 50% mer drogad än jag var förut eller så beror det bara på att något annat blev bättre helt plötsligt. Hursomhelst, här kommer lite anledningar till att allt är awesome.
Jag går bara i skolan två dagar den här veckan. Eller till och med bara en och en halv om man vill vara riktigt positiv. Och nu när den jobbiga dagen är avklarad har jag bara tisdagen kvar, som slutar vid lunch. Sedan på onsdag är det IG-dag (det där med IG har adrig varit något för mig) och torsdag, fredag är studiedagar eller nåt (det där med studier har aldrig varit något för mig :S).
Imorgon släpps Halo 3:ODST och jag behöver inte ens betala för att få det. Visserligen beror det på att jag redan betalat för det, men det gjorde jag för så länge sedan att de pengarna är glömda. Känns riktigt nice att bara kunna gå och hämta ett spel utan att betala en krona för det. Och dessutom kommer jag ju ha rejält med tid att spela det. Blir förmodligen färdig med spelet innan helgen, kanske onsdag eller torsdag eller nåt. Vilket ju suger lite egentligen. Här betalar man skitmycket (eller ja, ingenting eller hur man nyu vill se på det) för ett spel och så tar det slut innan det ens har börjat. Men nu ska vi inte vara sådana, det ska bli kul med ett nytt spel. Även om jag inte ens är i närheten av lika hypad över Halo 3:ODST som jag var över Halo 3 (ni som läste min gamla blogg minns kanske mina galenskaper inför det släppet...) så vet jag att det kommer vara bra och underhålla mig i några timmar. Totalt minst 50 timmar skulle jag gissa på, efter att ha spelat genom kampanjen (minst) två gånger och lirat en del Firefight (JFGI).
Men.
Det där är ju ingenting egentligen, inte jämfört med den största händelsen sedan, ehh, någon annan stor händelse.
Tonkow.
Media.
Ska.
Öppna.
Igen.
Tredje.
December.
Iår!
Tonkow är, för er som inte vet, den enda personen förutom jag som finns med på bild i min header. Tonkow Media är hans "produktionsbolag" eller nåt. I högstadiet höll han (och jag i viss mån) på med en jäkla massa värdelösa filmer. Sedan stängdes siten ner och jag startade Tonkow Media Fans, som krävde en nyöppning. Vi failade såklart hårt, men nu ska Tonkow Media alltså öppnas igen. Tredje december är det tydligen som gäller, och enligt Tonk själv är det för att hylla Lars Winnerbäck, som kommer och spelar i Uppsala just då. Det har alltså ingenting att göra med att någon fyller år då eller något sådant. Den nya hemsidan är www.tonkow.se/tonkowmedia, och här är lite smakprov på vad Tonkow Media lyckades skapa förut:
Random sticks 1
The Fight
C4C
AWESOME!
Here we go again.
Jaha. En blogg. Kul? Jaja, ska vi köra eller?
Så då har jag startat en blogg igen, blev inspirerad av Min flygande vän (SixteenthBIRD, men på den här bloggen är det Min flygande vän som gäller) och Tonkow. Det är nog mest troligt att du kom hit via någon av deras bloggar också, eftersom jag innan öppningen av bloggen gjort smygreklam för mig själv på deras bloggar och dessutom har jag tvingat dem att berätta om att min blogg öppnat idag. Så har du läst mina gästinlägg där vet du vad som väntas. Trodde du ja!
Jag hade en blogg för ungefär två år sedan, som jag dödade eftersom jag inte pallade med längre. Även om alla inläg numera är borta frå teh internetz så finns de kvar på min dator och läste genom lite halvt för någon vecka sedan. Först tänkte jag att jag ju faktiskt skrev en rätt bra blogg, men sen läste jag lite närmre och tänkte "Vilken jävla bög!"*. Men ni som läste min gamla blogg vet vad som väntas. Trodde ni ja!
Den här gången är mer random, mer svengelska och mer ehh, inlägg? Nej, det vetefan. Vi får väl se. Istället för att göra som normala människor och skriva nästa inlägg när jag har något att skriva om kommer nästa inlägg när det här har fått 11 kommentarer. Varför? Varför inte?
Tack förresten till Tonkow och Min flygande vän för hjälp med header.
*Nej, jag har inget emot bögar, de är nice. Men man kan ändå vara jävligt bög.
