Mitt förra inlägg var inte en recension, det var bara mina intryck av ett spel. Men det här blir mer av en recension. Av ett gammalt spel, som jag inte spelat på sjukt länge. Varför skriver jag om det då? För Tonkow önskade det. Va, kan man önska nu också? Tydligen...

Den här backronymen ljuger ännu mer än den förra. Förmodligen beror det på att det var Min flygande vän som kom på den. GTA IV utspelar sig inte i Vancouver, det utspelar sig i Liberty City, vilket i princip är New York. Men den största lögnen är kanske Great Time Adventure...

Jaha, så GTA IV står egentligen för Grand Theft Auto (bilstöld) 4 (romerska siffror...), vilket är det tionde spelet (vad annars?) i den enormt populära GTA-serien. Spelet går ut på att man ska springa runt och vara gangster i Liberty City. Och man kan göra VAD MAN VILL! Varför man nu skulle vilja göra det. Visst, man kan springa runt och skjuta folk och få polisen efter sig direkt och visst, då kan man ju ta och skjuta dem också men då kommer bara fler poliser och dödar dig. Jippi!

Man kan även springa runt och umgås med sina kompisar i extremt roliga aktiviteter som bowling (joystick fram och tillbaka), dart (tryck på A), teater (titta på animerade karaktärer), strippklubb (titta på animerade exotiska dansöser, med extremt enformiga rörelsemönster) och dra till någon bar och dricka (gör ingenting där, var inkapabel att gå efteråt). Jippi!

Det där med strippklubb verkar ju väldigt vågat, tänker ni nu. Och ja, det är ju GTA:s uppgift, att ligga på gränsen för vad som är okej. Men de vill ju inte få en AO-rating (Adults Only, i praktiken förbud att släppas) så det är lite halvmesigt. Visst, man kan dejta en tjej för att efter ett tag ha sex med henne. Men den scenen består av att man ser ett finfint hus och hör lite småstönanden. Herregud, Mass Effect gjorde det bättre. Man kan till och med plocka upp en prostituerad och köpa diverse tjänster av henne. Då sitter man i sin bil och ser bilen hoppa lite grann. Helt värdelöst och dessutom blir man av med sina pengar. Fast i och för sig skjuter man ju horan sedan efteråt så då får man ju tillbaka pengarna. Inga problem. Oj, det där lät inte så snällt va?

Anyways, nu har jag berättat om alla saker man kan göra, men inte kommer vilja göra. Eller ja, inte alla. Man kan även leta duvor och skjuta dem, åka turisthelikopter över Liberty City, köra race, hoppa runt med sin bil och lite mer. Men vad är det man VILL göra då? Självklart vill man spela genom storyn, som tydligen ska vara den bästa i GTA:s historia. Fan vad jag inte vill spela de tidigare spelen... Man kommer till USA som Niko Bellic, lowlife från öst. Och lowlife är man i USA också, man får jobb på sin brorsas taxifirma och får i uppdrag att köra runt folk. Sedan får man klå upp några, jaga några och till slut skjuta några. Spelet låter en gradvis göra coolare och coolare saker och kurvan är ganska linjär. 90% skit, 5% hyfsat, 1% bra och 4% som bara på något sätt försvann. Det känns nästan som att hela spelet är en tutorial för sig själv. När man klarat tutorialen är spelet slut. Det finns två slut, så om någon skulle få för sig att spela genom hela jävla storyn igen vilket väl tar typ 40 timmar så go ahead. Eller så sparar man innan det avgörande ögonblicket och spelar om från det. Inte för att man bryr sig om vad som händer, men något måste man ju ägna sig åt.

Ja, just det, multiplayer! Obligatoriskt inslag i spel nuförtiden, av någon outgrundlig anledning. Precis när spelet släpptes hörde vi alla säga "Men, det är verkligen bra, omg!". Men, det är verkligen inte bra. Fuck you!

Recensioner brukar avslutas med något slags betyg, men det är inte min stil, så...

Slut.

Precis som GTA IV så var den här recensionen gjord delvis för att provocera. Främst riktat mot the Tonk. Mina åsikter skiljer sig dock inte från de som står i recensionen, även om jag givetvis överdriver mitt hat för det hela.