23:e december
"Ahh, min favoritstrand!" utbrast tomten.
"VA!? Jag trodde du var en vintermänniska" sa 16th BIRD förvånat.
"Nej, på sommaren är jag ju ledig. Visserligen har jag ju ett av världens bästa jobb, men ingenting är bättre än att vara ledig."
"På tal om det. Även om det verkar som att det är sommar här, så är det faktiskt vinter. Julafton är imorgon..." påpekade Spetsen.
"Ja, jag får nog ta och åka hem snart."
"Snart? Julafton är IMORGON! Du måste väl förbereda alla julklappar?" frågade Spetsen.
"Jag är bara ansvarig för utdelningen av julklapparna. Mina tomtenissar har säkert jobbat på bra när jag varit borta."
"Säkert? Du har inte ens funderat på att kolla upp om inte utomjordingarna har gjort något med dem också?" frågade 16th BIRD.
"Det har de inte. Jag har telepatisk kontakt med nissarna och de är faktiskt nästan färdiga. En del kvar, men det ska nog lösa sig. Nu kommer tydligen påskharen för att hjälpa till med det sista."
"Telepatisk kontakt, ja det är ju klart... Men påskharen?" frågade 16th BIRD.
"Ja, vi brukar hjälpas åt när den andre har det som mest stressigt. Vi är faktiskt riktigt bra kompisar, men vi träffas inte särskilt ofta. Bara vid jul och påsk. Hans små kycklingar är faktiskt riktigt söta, om än inte lika effektiva som mina nissar."
"Låter trevligt." sa Spetsen.
"Vänta ett tag..." sa Chloe. "Utomjordingarna kidnappade dig," sa hon riktat till Tomten. "för att uppdragsgivaren lovade de oändlig tillgång på fjädrar. Kycklingfjädrar för att vara exakt. Och vem har oändlig tillgång till sådana fjädrar?"
"Försöker du säga... Att... Det var påskharen som ville att jag skulle kidnappas?"
"Det låter onekligen oerhört misstänksamt." sade Spetsen. Kanske egentligen mer för att hålla med Chloe än för att han tyckte det lät vettigt.
"Nej!" utbrast tomten helt plötsligt.
"Vad?" frågade 16th BIRD, Spetsen och Chloe i kör.
"Tomtenissarnas presenter blir förstörda." svarade Tomten.
"Av vem?" frågade Spetsen.
"Jag vet inte, men det sammanträffade med att påskharen kom dit och det låter onekligen logiskt det du sa Chloe. Men jag kan inte tro... Nej, inte påskharen... Nej, det skulle han aldrig... Nej, jag måste åka dit och kolla själv." sa tomten och visslade.
Bara tre sekunder senare var tomtens renar där, beredda att flyga honom därifrån. Tomten hoppade i vagnen och sa att det fanns plats för en till. 16th BIRD, som var den som var mest snabbtänkt, satte sig genast och innan Spetsen eller Chloe hann protestera var både Tomten och 16th BIRD borta.
"Men... Hur kunde han veta mitt namn?" tänkte Chloe högt.
"Han är Tomten... Men vad ska vi göra nu?" frågade Spetsen.
"Tomten och din vän klarar sig säkert alldeles utmärkt själva. Min hy är så enormt blek efter att jag varit instängd hos utomjordingarna och vi är ju ändå på en strand..."
Spetsen sade inget, men tog av sig sin tröja och lade sig ner i sanden. Det dröjde inet lång tid innan Chloe låg ner bredvid honom. De låg så i flera timmar och bara njöt, innan Spetsen kände att solen helt plötsligt försvann. Det var någon som stod i vägen för den. Spetsen tittade upp. Det var mannen från Glasgow.
"Hej, min gamle vän." sa han.
"Vi är inte vänner." sa Spetsen till svar.
"Haha, du kände inte ens igen mig där när vi träffades på ön va?"
"Du ändrar ju utseende varannan dag, du kan inte klandra mig."
"Nej, det är sant. Men vi behöver prata."
"Vi har ingenting att prata om. Tro inte att jag glömt Glasgow."
"Det tror jag inte, men du verkar ha glömt tiden innan Glasgow."
"Tiden innan Glasgow?"
"Ja, innan Glasgow. Tiden då vi fortfarande var vänner. Tiden då jag inte var Mannen från Glasgow. Tiden då jag bara var Tonkow."
Tonkow. Spetsen hade helt förträngt historien om Tonkow. Den hade blivit överskuggad av Glasgow, då Tonken blivit Mannen från Glasgow. Mannen från Glasgow var en man som man inte kunde annat än hata, men Tonkow... Han mindes inte riktigt vem Tonkow var, men han mindes tillräckligt mycket för att veta att Tonkow inte var ond. Inte som Mannen i Glasgow.
"Vi behöver kanske prata ändå." konstaterade Spetsen.
"Avskilt." sa Tonkow och kastade en blick mot Chloe.
21:a december
"Nordpolen? Hur kom vi hit?" frågade Chloe förbryllat.
"Är det inte konstigare att vi lever överhuvudtaget?" undrade 16th BIRD. "Jämfört med det anser jag att det är fullständigt logiskt att vi helt plötsligt befinner oss på Nordpolen."
"Jo, det är ju sant..." sa Chloe.
"Frågan är väl snarare vad vi ska göra här. Här är en verkstad som uppenbarligen är rätt tom. Där..." sa 16th BIRD och pekade ut genom fönstret. "..Är det snö. Snö, snö, snö. Inget annat, bara snö."
"Vi är på rätt ställe." sa Spetsen.
"Rätt ställe? Ja, det här ser ju jäkligt rätt ut! En tom verkstad, faan vad bra!" svarade 16th BIRD spydigt. "Eller syftade du på snön? Ja, för vi är ju så sjukt rätt klädda för att vara i snö. Speciellt milvis med snö. Fyfaan vad glad jag är över att vara här!"
"Ta det lugnt nu, det var dina föräldrar som sa att han är här." svarade Spetsen medan han gick runt och undersökte huset.
"I någon dimension ja, men hur ska vi veta vilken?"
"Förhoppningsvis den här, för jag vet i alla fall inte hur man färdas genom dimensioner."
"Du Spetsen, är det bara jag eller ser det inte rätt så tomt ut här?"
"Har du någon bättre idé då?"
"Nej, det är klart han inte har." sa Chloe. "Men jag kanske har det."
"Varför har du inte sagt något?" frågade 16th BIRD.
"Jag tycker det är lite småskoj att se er gå omrking helt hjälplösa." erkände Chloe. "Men jag tänkte i alla fall så här: vi vet ju att utomjordingarna kidnappade tomten för att få tillgång till oändligt med fjädrar."
"Vet vi?" frågade både Spetsen och 16th BIRD.
"Ja, jag visste det i alla fall. Hade inte ni förstått det än?"
Spetsen och 16th BIRD mumlade till svar.
"Hur som helst, utomjordingarna valde då tydligen att placera honom på Nordpolen, men i en annan dimension."
"Nej, säg inte att vi ska besöka de där utomjordingarna igen!" utbrast Spetsen missnöjt.
"Vadå, det var väl inte så hemskt, det var ju där ni hittade mig" sa Chloe och blinkade mot Spetsen. "Men nej, jag hade faktiskt inte tänkt mig att vi skulle åka till dem. Vi har ju faktiskt vår egen lilla utomjording här i huset."
"Nej, jag vet ingenting! Jag blev bara biten. Jag är fortfarande människa."
"Det är klart du inte vet något. Har vi tur kanske du kan något däremot."
"Något? Menar du... Att jag skulle kunna... Färdas genom dimensioner?"
"Ja, det måste vara så utomjordingarna gjorde, för de verkar inte vara jätteduktiga på tekniska grejer."
"Jaha, hur gör man då?"
"Försöker, till att börja med."
Och Spetsen försökte. Sedan försökte han igen. Och igen. Och igen. Och helt plötsligt var han kvar i samma hus, men hans kompisar hade fösvunnit. Då försökte han komma tillbaka och nu lyckades han direkt.
"Var var du?" frågade 16th BIRD.
"Här. Fast i dimension 11"
"Hur vet du det?" frågade Chloe.
"Det vet jag inte, det var en vild gissning. Vill ni hänga med mig på en resa genom dimensionerna?"
Innan de hann svara tog Spetsen tag i dem båda och färdades genom dimensionerna. Eller det visste han ju inte att han gjorde, eftersom allt såg likadant ut i de flesta dimensionerna. Till slut kom han till en dimension som var så annorlunda allt annat att han direkt insåg att han kommit rätt. Helt plötsligt var stugan full av juldekorationer och i en stor fåtölj framför dem satt en rödklädd man med stort skägg och röd luva. Det gick inte att missta sig på vem det var.
"Tomten!" utbrast alla tre i ett glädjetjut.
"Ho-ho-ho, välkomna hit" sa tomten med en oväntat glad röst.
"Du är glad? Har inte du blivit kidnappad?" frågade Spetsen förvånat.
"Jorå, men man kan inte alltid vara sur. Man får acceptera sitt öde. Men nu när ni är här kanske ni skulle kunna ta mig härifrån?"
Innan någon hann svara klampade en utomjording in genom dörren och sa:
"Det kan jag tyvärr inte tillåta." och slog Spetsen medvetslös. "Hur hade ni tänkt ta er härifrån nu då?"
19:e december
Varken Spetsen, 16th BIRD eller Chloe tvekade en sekund. De sprang iväg. Fort som faan. Men deras flykt från döden hindrade inte 16th BIRD från att fråga ut Spetsen.
"Vafan, var inte du död?" skrek han över ljudet från alla explosioner.
"Inte nu längre!" skrek Spetsen tillbaka så högt han kunde.
"Vad sa du?"
"Inte nu läng... Äsch, vi tar det sen!"
Om de fortsatte springa så här långsamt skulle sen aldrig inträffa. Det var då Spetsen kom på att han ju kan flyga! Han började ladda för att flyga iväg med 16th BIRD och Chloe. Ja, just det, Chloe ja. Hon visste ju inte att han kunde flyga. Och han ville inte verka som något slags freak inför henne. Han kollade bakåt. De hade en chans att överleva utan att någon flygtur krävdes. Även om chansen inte var gigantiskt stor tyckte Spetsen att det var värt att försöka istället för att skrämma Chloe med en flygtur. Ett ganska korkat beslut, men han var stressad och kunde inte tänka helt klart. Inte långt efter att Spetsen fattat sitt beslut kom även 16th BIRD att tänka på Spetsens flygkunskaper. Han gav Spetsen en blick som inte kunde misstolkas. Han kollade först mot Spetsen och sedan mot himlen. Spetsen förstod givetvis vad som menades, men låtsades som att han inte märkte något. 16th BIRD blev mer och mer irriterad och sprang närmre Spetsen och skrek:
"Flyg oss härifrån! NU!"
Spetsen fortsatte springa på och låtsades inte om sin vän. Han kastade en blick åt Chloe. Hon såg ut att få svårare och svårare att hänga med. Om det fanns något Spetsen ville mindre än att verka konstig var det att förlora Chloe. Visst, det fanns fortfarande en chans att Spetsen och 16th BIRD skulle överleva, men Chloe var i princip körd utan hjälp. Han måste göra något och det snabbt! Spetsen tänkte snabbt genom alla möjligheter, men gjorde allt för att undvika att tänka på att flyga henne därifrån. Det måste finnas något annat sätt! Nu börjad 16th BIRD förstå anledningen till att Spetsen inte ville flyga och gav honom ännu en blick. Den här gången betydde blicken ungefär "var inte så extremt jävla korkad". Det fick Spetsen snabbt att inse hur korkad han var. Han tittade återigen bak på Chloe och såg då något hemskt. En stor sten från byggnaden var på väg i hög hastighet rakt mot henne. Hon hade max två sekunder kvar att leva, om ingen räddade henne. Nu fanns det ingen tvekan hos Spetsen längre. han flög snabbt iväg och plockade upp henne, bara en halv sekund innan hon skulle ha träffats av stenen. Sedan plockade han upp 16th BIRD och flög därifrån så fort som möjligt. Han flög iväg mot den stuga han köpt för att använda i hans senaste uppdrag i London. Han hade egentligen tänkt sälja det, men det hade varit ett långt uppdrag så han hade dumpat en jäkla massa skit i stugan som skulle ta lång tid att flytta därifrån. Eftersom Spetsen var en lat man behöll han istället stugan och det visade sig ju faktiskt vara bra gjort.
Väl framme vid stugan gick de in och Spetsen bjöd på gammalt kaffe som fanns kvar i stugan. Det var kanske inte världens godaste kaffe, men med tanke på att de precis hade flytt från ett bombat hus så framstod kaffet mest som en symbol för den lugna vardagen, något som var välkommet hos de alla. Varken 16th BIRD eller Chloe kunde dock släppa det som hänt, men av helt olika anledningar. 16th BIRD var förbryllad över början, när Spetsen kom och när de blev bombade. Chloe var förbryllad över slutet, där Spetsen hade flugit iväg med dem. Dessutom undrade hon vad som hänt med hunden. Det hade rent spontant känts hundra gånger mer troligt att det var hunden som skulle flyga iväg med dem, inte Spetsen själv. Men nu var hunden som försvunnen, han sprang inte ens efter dem innan de började flyga. 16th BIRD var som vanligt ivrigast att få svar på sin fråga:
"Du Spetsen... Du var alltså död?"
"Jajamänsan!"
"Och då snackar vi inte bara hjärtstillestånd, dödförklarad. Död. Körd."
"Japp. Eller ja, inte körd då eftersom jag helt uppenbarligen är här."
"Ehh, jo. Men hur fan gick det till?"
"Äsch, det var inte så speciellt som de kristna får det att framstå. Jag frågade bara Hades om vägen tillbaka till livet."
"Va!? Okej, jag låtsas som att allt det där var fullständigt logiskt och så. Men varför blev vi bombade?"
"Tekniskt sett var det inte vi som blev bombade, det var dem."
"Jag kände mig rätt så bombad."
"Jag har svårt att tro att det var du som var måltavlan. Det var nämligen din bror som bombade."
"21th BIRD?"
"Just han, ja."
"Vafan Spetsen, du vet ju hur galen han är! Måste du kontakta just honom av alla människor?
Spetsen svarade inte med annat än en sur blick. Han hade precis räddat livet på 16th BIRD och det var detta han fick som tack. Visst, Spetsen kände till dispyterna mellan bröderna, men faktum var att 21th BIRD faktiskt VAR användbar, det vara bara 16th BIRD som vägrade inse det. Hans sura blick byttes dock snabbt ut mot en mycket gladare, när han hörde Chloes röst och kollade mot henne istället.
"Du kan flyga." sa hon. Det var inte en fråga, men hon lät ändå inte helt säker på sin sak.
"Ehh, jo. Det är en liten biverkning av att jag blev biten av en utomjording. Jag försöker använda förmågan så lita som möjligt, jag vill ju liksom vara mänsklig. Jag är ju mänsklig."
"VA!? Varför det? Det är ju sjukt coolt ju! Åh, tänk att kunna flyga."
"Jo, det är faktiskt rätt roligt, men man vill ju inte skryta. Jag skulle kunna ta med dig på en flygtur någon dag under lugnare omständigheter" sa Spetsen och blinkade fånigt mot Chloe, som skrattade tillbaka.
"Nej, vafan Spetsen, nu får du ge dig" sa 16th BIRD lite skämtsamt. Men han blev genast allvarligare. "Tomten. 5 dagar kvar. Idéer?"
"Kvinnan i den röda känningen. Kontakta henne." sa Spetsen.
16th BIRD scannade snabbt genom alla möjliga sätt att kontakta henne, men misslyckades.
"Jag tror hon är död."
"Hon kommer inte få det kul i dödsriket."
"Va?"
"Tomten är Hades kusin."
"Vänta, vafan!" 16th BIRD hade nog aldrig varit så förvirrad i hela sitt liv.
"Hörru Spetsen, du kommer inte heller få det så roligt i dödsriket" tillade Chloe.
"Va?"
"Ja, vad hände med hunden?"
"Äsch, han klarar sig nog. När man varit i dödsriket ett tag blir man rätt hårdhudad. Men tomten. Utomjordingarna kommer inte leda oss längre. Den rödklädda kvinnan är död."
"Mannen från Glasgow lever fortfarande..." tillade 16th BIRD.
"Nej, inte han!" stönade Spetsen högt tillbaka som svar.
Spetsen och 16th BIRD fortsatte argumentera om de skulle besöka mannen från Glasgow eller inte. Eller ja, argumentera och argumentera, deras konversation var väl mer "Nej", "Jo", "Nej" och så vidare. Efter tio minuters gräl tillade Chloe lågt:
"Jag vet ett annat sätt."
17:e december
Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha. Grattis!
"FAAAAN!"
Spetsen var arg, besviken, ledsen och förmodligen något mer. Allt på samma gång. Nu var det officiellt, det liv han levt de senaste åren hade förstört hans framtida liv. Han hade alltid tänkt att det han gjorde var nödvändigt och bra. På senaste tiden hade han fått svårare och svårare att inbilla sig att det faktiskt var sant. Nu hade han ju dessutom träffat Chloe och han hade varit övertygad om att det var ett tecken. Att hon var nyckeln till ett bättre liv, likt det han levde förut. Nu låg han här i en sjukhussäng efter att ha misslyckats med ett uppdrag. Chloe var borta och värst av allt, hans armar var av metall. Oavsett om han lyckades bryta sig ur den här skiten skulle hans armar vara borta för evigt och metallarmarna skulle sitta där som för att håna honom och berätta för honom hur misslyckad han var. Visst, det där med vingarna hade ju också förändrat honom, men de kunde han i alla fall dölja både för sig själv och för andra. Dessutom kunde han inte låta bli att medge att det faktiskt var lite coolt att kunna flyga. Ju mer Spetsen tänkte på det, desto mer missnöjd blev han över sig själv. Han skrek ut ännu en gång:
"FAAAAN!"
I ett hotell en bit därifrån satt Chloe och 16th BIRD och väntade. De hade som ursäkt att de väntade på Spetsen, men egentligen väntade de på att allt skulle lösa sig automatiskt. Det visste de givetvis båda två att aldrig skulle ske, men faktum är att de var chockade efter eldstriden. Visst, de hade varit med om ganska mycket båda två, kanske framför allt 16th BIRD, men att Spetsen faktiskt skulle bli skjuten. Och att det skulle bli så allvarligt. Det fanns ingenting som på ett bra sätt hade kunnat förbereda honom för något sådant. Han visste att de levde ett riskfyllt liv, men att det faktiskt skulle hända något hade han inte räknat med.
Chloe var såklart också chockad och kände sig faktiskt inte alls trygg med 16th BIRD. Hon var oerhört förbryllad över att hon faktiskt saknade Spetsen. Hon gillade ju egentligen inte varken honom eller 16th BIRD. De verkade vara intressanta människor att umgås med ett tag, men inget mer. Nu satt hon alltså kvar ensam med 16th BIRD och kände att hon hellre hade haft Spetsen där. Hon hade ingen aning om varför, men kanske var det att Spetsen såg upp till henne på ett helt annat sätt än 16th BIRD gjorde. Hon bestämde sig för att ta reda på lite mer om honom.
"Du, den där Spetsen..."
"Ja, vad är det med honom?"
"Ni har känt varandra rätt länge va?"
"Ehh, jo. Jag minns faktiskt inte ens när vi träffades första gången."
"Då känner ni varandra rätt väl alltså?"
"Jo, jag antar det. Varför undrar du?"
"Jo, jag tänkte bara... Är han som han verkar?"
"Vad menar d... Nej, säg inte att du är förälskad i honom? Tro mig, det är ingen idé att ens försöka."
"Va, nej, men vad? Varför inte?"
"Han är inte sån."
"Vadå, är han bög?"
"Nej, inte alls. Men han skulle aldrig klara av flickvän. Det ligger inte i hans natur. Han vågar inte ta risken."
"Men va, jag fattar ingenting!?"
"Jag förstår inte heller fullt ut, men tro mig, det skulle aldrig funka."
"Jaja... Vi säger väl det då."
Chloe tänkte över det de sagt. Var det så att hon var förälskad i Spetsen? Nej, det var omöjligt. De hade ju precis träffats! Å andra sidan kändes det inte alls fel när 16th BIRD sa det. Nej, så kunde det aldrig vara! Det var omöjligt!
På sjukhuset hade Spetsen pratat med en sjuksköterska och fått reda på att hans vänner inte alls hade lämnat honom, att de till och med hade tvingats därifrån för att inte störa sjukhusets verksamhet. Sjuksköterskan erbjöd sig att ringa upp dem ifall han ville prata och Spetsen sa åt sköterskan att hon kunde ringa och säga åt dem att Spetsen gärna skulle vilja träffa dem. De hade nämligen något väldigt viktigt att diskutera, något som inte kunde vänta.
15:e december
Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha. Grattis!
Spetsen körde på som en galning. 16th BIRD antog att det var för att Spetsen äntligen hade insett att det här med att hitta tomten ändå var rätt viktigt och att det var bråttom. Då hade han däremot helt fel. Faktum är att Spetsen till och med åkte omvägar. Inte för att han ville, men för att han ibland bara tappade bort sig och körde på lite för långt på en väg. Anledningen till hans galna körning satt i passagerarsätet bredvid honom och hette Chloe. Han gillade inte riktigt namnet, men å andra sidan spelade ju namnet ingen större roll. Han gillade henne ändå. Eftersom Spetsen var rätt blyg av sig vågade han inte visa att han uppskattade henne, men tänkte att om han körde tufft kanske Chloe skulle tycka han var tuff också. Att han körde så riskabelt tänkte han inte på. Med henne i närheten kände han sig så trygg att han förmodligen hade kunnat hoppa från ett höghus. Inte på något vis för att visa hur mycket han älskade henne, men helt enkelt för att han tyckte det kändes riskfritt.
Chloe däremot tyckte inte att något kändes riskfritt just nu. Visserligen hade dessa två killar precis räddat henne från de hemska utomjordingarna, men de verkade skumma. Den där Spetsen verkade näst intill besatt av henne. På sätt och vis var det ju positivt, han skyddade henne och tog hand om henne. Å andra sidan kände hon sig tveksam över hur Spetsen skulle reagera om hon bestämde sig för att lämna honom. Visst, ho hade följt med nu eftersom det verkade spännande och hon inte hade något annat planerat (förutom att vara slav, men det blev hon ju befriad från) men att vara tillsammans med Spetsen för evigt... Hon kände sig tveksam. Och den där 16th BIRD. Han verkade vara en om möjligt ännu skummare person. Vem har ut fötterna genom fönstret när man är i en bil som körs av en galning? Dessutom verkade han vara lite lättretad, eller var det bara så att han stått ut med alldeles för mycket av Spetsen genom sina dagar?
Helt plötsligt stannade bilen. De var framme. I London. Hur de kommit dit så snabbt och utan att flyga var ett mysterium för alla i bilen. Ja, förutom Spetsen då förstås. Och det enda svar han gav var att man borde fråga mindre och hitta tomten mer. Han hade väl egentligen rätt, även om det är ganska spännande att veta hur det gick till.
"Okej, nu är vi i London. Vart ska vi nu?" frågade 16th BIRD.
"Bridge Street." svarade Spetsen.
"Bridge Street?" frågade Chloe upprört.
"Ja. Är det något konstigt med Bridge Street?" frågade Spetsen.
"Min pappa... Dog där."
13:e december
"Jaha, vad får er att tro att jag vet något om tomten?" frågade drottningen.
"Oj, förlåt. Jag trodde du visste något. Det måste ha blivit ett missförstånd. Då får vi väl ta och göra något annat med våra kycklingfjädrar då. Synd bara att de är värdelösa för oss människor. Förlåt för att vi störde dig drottning, nu är det nog bäst om vi går." svarade 16th BIRD.
16th BIRD vände sig om och började gå därifrån. Spetsen, som bara var allmänt förvirrad, följde efter sin kompis. Drottningen tittade på de båda killarna. De såg inte ut att bluffa. Hon ville verkligen ha de där fjädrarna, men å andra sidan var tomten deras största uppdrag hittills och uppdragsgivaren skulle inte bli glad om de misslyckades.
"Vänta ett tag." sa drottningen. Spetsen och 16th BIRD vände sig om. "Jag sa inte att jag inte visste något."
"Nej, men asså det lät liksom inte riktigt som att du var samarbetsvillig typ, så vi liksom tänkte att det liksom..." svamlade Spetsen fram.
"Vad min kompis här försöker säga är att vi är oerhört intresserade att höra mer om vad du vet." sa 16th BIRD och tog upp en fjäder ur fickan. "Och att vi inte har någon nytta av de här."
"GE HIT!" skrek drottningen när hon såg fjädern.
"Ja, det skulle vi ju förstås kunna göra, men precis som fjädrar är viktiga för er så är tomten rätt viktig för oss."
"Jaså? Säg det till de som sa åt oss att kidnappa tomten!"
"Jaha, så ni har kidnappat tomten?"
"Det sa jag inget om, ge mig den där fjädern så kanske jag säger något mer."
16th BIRD gick närmre drottningen och gav henne fjädern. Spetsen stod kvar och funderade på den där tjejen som verkade vara utomjordingarnas slav. Förutom att hon var oerhört vacker utstrålade hon någon slags trygghet. Så fort Spetsen såg på henne kände han sig trygg och det var något han inte gjort sedan han dödat sin första människa för tre år sedan. Även om det var nödvändigt hade det förändrat Spetsen i grunden och han trivdes bättre med sitt gamla jag. Och han fick känslan av att denna tjej på något vis var vägen tillbaka till hans gamla jag. Varför 16th BIRD stod och mesade sig med fjädrar kunde han inte förstå. Han lät honom hållas, för han verkade ha koll på vad han gjorde. Men om de inte fick med sig den där tjejen härifrån så... Ja, då visste han inte vad han skulle göra.
Drottningen tog emot fjädern och åt upp den.
"Tackar. Det stämmer att vi har kidnappat tomten, men vi agerar bara på order från människor." sa drottningen.
"Jaså, vilka människor?" frågade 16th BIRD.
"Jag har redan sagt för mycket." sa drottningen och stirrade rakt in i Spetsens ögon.
Spetsen fick ont i huvudet och började se bilder framför sig. Han kände igen sig. Det var bilder från Bridge Street, London. Samma ställe som han hade spenderat stora delar av förra året, när han hade fått ett tveksamt uppdrag av en tveksam uppdragsgivare. Han var dock i enormt behov av pengarna just då, så han valde att inte ifrågasätta alltför mycket. Men nu förstod han att han hade gjort fel.
"Du vet att jag fortfarande har fjädrar kvar va?" sa 16th BIRD och tog upp ännu en fjäder.
"Ge mig tre fjädrar och ni får vår slav här, men jag kommer inte säga mer." sa drottningen.
"Men vi behöver mer information om To..." började 16th BIRD.
"Chilla 16th BIRD, vi har all information vi behöver. Ge henne bara tre fjädrar så går vi" sa Spetsen.
"Men..."
"Lita bara på mig!"
"Jaja..."
16th BIRD tog upp ytterligare två fjädrar och gav de totalt tre fjädrarna till drottningen. Drottningen gav order om att slaven skulle befrias, så då gjorde de andra utomjordingarna det och tjejen sprang bort till Spetsen och 16th BIRD. Sedan gick de alla tre därifrån gemensamt. När de kommit ut igen stannade 16th BIRD och utbrast argt:
"Vad skulle det där vara bra för Spetsen? Vi vet ju ingenting! Drottningen sa ju ingenting!"
"Oroa dig inte, hon visade mig. Vi ska till London." svarade Spetsen.
"Visade? Jaja, vafan ska vi med den här tjejen till?" 16th BIRD var riktigt arg.
"Prata inte sådär om henne! Hon hade rätt att befrias!" svarade Spetsen irriterat.
"Tack för att ni räddade mig. Finns det något jag kan göra för er?" sa tjejen.
"Följ med oss." sa Spetsen.
"Nej, vi behöver inte en tjej också!" sa 16th BIRD.
"HÅLL. KÄFT!" sa Spetsen. "Vill du följa med oss och rädda tomten?" sa Spetsen, nu riktat till tjejen.
"Det skulle jag gärna göra."
11:e december
"Spetsen!"
Det var 16th BIRD, han hade återvänt.
"Ehh, va...?"
"Nej, säg inte att du sitter där och tänker på dina fantasier om att du varit med i filmer nu igen?"
"Ehh, nej. Jag satt bara och tänkte på Liu Chen."
16th BIRD suckade och satte sig ner bredvid sin vän. De var tysta båda två, satt och kollade ut över parken. Det var verkligen en fin park, med blommor i alla möjliga färger. Det fanns några blommor som var extremt rosa som Spetsen var oerhört fascinerad av. Han kunde bara inte slita blicken från dem. De påminde honom om Liu Chen, trots att Liu Chen och rosa blommor inte alls hörde ihop. Han började fundera på om han inte trots allt var lite besatt av den där Liu Chen. Kunde det stämma det där hans vän sa, att det bara var som han hittade på? Å andra sidan påstod 16th BIRD även att han inte kunde flyga och det kunde han ju. Ha! Där hade han minsann visat sin vän.
16th BIRD:s blick drevs också mot de rosa blommorna, men han tänkte istället på tiden innan DET hände. Tiden då de bara var två vanliga killar. Två vanliga killar som bara gjorde det som föll dem in och inte tänkte särskilt mycket på konsekvenser. Deras handlingar gjorde ingen nytta, men de hade roligt i alla fall. Nu fick de tuffa uppdrag som de förväntades klara av. Vad var så speciellt med dem? Skulle ingen annan lika gärna kunna ta hand om uppdragen? Han slet blicken från blommorna och kollade på människorna som gick runt i parken. Han där, han med hatten, skulle inte han kunna fixa allt? Nej, kanske inte, men hon där då? Nja, men den där blonda killen där, han ser vältränad ut. Och ansvarsfull. Men nej, kanske inte ändå. Det var då han insåg det, det fanns ingen annan. Det var de två och nu hade de fått sitt viktigaste uppdrag hittills. Och vad gjorde de? De satt på en parkbänk i Kapstaden och kollade på blommor.
"Du Spetsen..."
"Det är jag."
"Vi borde försöka hitta tomten."
"Ja, det borde vi kanske. Men å andra sidan är det rätt skönt att bara sitta här och chilla."
"Jo..."
De satt kvar så i tjugo minuter.
"Men du Spetsen, vi måste faktiskt försöka hitta tomten!"
"Kanske det. Men även om vi nu skulle försöka har vi ingen aning om var han är."
"Nej, det är ju sant. Men har vi verkligen inga ledtrådar alls?"
"Nej, jag tror inte det... Eller jo förresten, hon som borrade dig i huvudet. Vad vet vi om henne?"
"Inte mycket. Hon var rödklädd. Hon kallade mig älskling. Och just det, hon hade in ett implantat i min skalle."
"VA! Varför har du inte sagt något? Okej att borra i skallen, men implantat? Det är ju serious business!"
"Ja, förlåt. Jag måste ha glömt bort att nämna det. Men det är fett coolt, jag kan lyssna på radio bara genom att tänka på en frekvens!"
"Wow! Men hur ska vi hitta henne?"
"Ingen aning, men om vi funderar på det lite till kommer vi säkert på ett sätt att hitta henne."
"Ja, kanske det... Men du, vi har ju Angel också."
"Men min käre spetsiga vän, han är ju död."
"Jag vet, min flygand... Haha, du har alltid varit min flygande vän, men nu är det jag som kan flyga! Haha. Jaja, vad jag menade var att det verkade som att hans ras var ansvariga för det här med tomten. Hittar vi en ny av den rasen kommer vi ett steg längre mot lösningen!"
"Jaja, men utomjordingar brukar inte tycka om att visa sig."
"Kom igen, vi har hittat utomjordingar förr! Dessutom antar jag att du inte har någon bättre idé?"
"Jo, jag tänkte faktiskt på en sak. Mannen från Glasgow."
"Nej! Nej nej nej! Minns du inte vad han gjorde mot mig? Mot oss!"
"Jaja jag minns. Men han sade sig veta något om tomten och vi vet var han är."
"Varför tror du jag flög oss bort därifrån? Han är en hemsk människa, jag vägrar!"
"Kom igen Spetsen, det är fan julafton snart! Tomten är försvunnen. TOMTEN! Han är en ganska så viktig del av julen! Det är inte ens två veckor kvar till julafton! Det är fan elfte december!
"Elfte! Det betyder att det gått elva dagar i december. Elva. ELVA! Det här måste firas!"
Spetsen sprang iväg av ren lycka och innan 16th BIRD hann göra något för att stoppa honom var han försvunnen. 16th BIRD satt kvar på parkbänken och tänkte. Det var helt klart att de måste hitta tomten, men hur? De hade tre ledtrådar: rödklädda kvinnan, skalbaggsliknande utomjordingar samt mannen från Glasgow. Frågan var bara vilken ledtråd som var smartast att satsa på först? Det var ju solklart att båda behövde följa med, med tanke på allt som hänt senaste tiden. Skulle han kunna få med sig Spetsen tillbaka till ön? Eller skulle de satsa på att hitta den rödklädda kvinnan istället. Hon visste nog väldigt mycket, men hon verkade också svår att hitta. Eller kanske utomjordingarna? Fast de verkade lite skumma och var inte heller helt lätta att hitta. Det var ett svårt beslut och 16th BIRD satt hela natten och funderade på vad nästa steg skulle bli, medan Spetsen var ute och festade med 11 som ursäkt. Till slut bestämde han sig för exakt vad de skulle göra härnäst. Nu var det bara att hitta Spetsen och berätta planen för honom kvar.
9:e december
Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha. Grattis!
Liu Chen skulle vara den bästa samurajen i hela världen och gjorde samurajsvärd så vassa att man nästan blir skuren bara av att titta på dem. Egentligen hade han gått i pension, men...
"Spetsen, Spetsen! Vad är det med dig?". Det var 16th BIRD. Han hade vaknat.
"Öhh, va?" Spetsen var förvirrad. "Jag sitter bara här och tänker tillbaka på när jag mötte Liu Shen."
"Liu Shen?"
"Ja, minns du inte honom? Han bodde i Shanghai och det var han som gav mig mitt samurajsvä..."
"Nej. Nej, nej, nej, nej, nej! Han hette Hattori Hanzō, bodde i Okinawa och var en karaktär i Kill Bill Vol. 1. En fiktiv karaktär i en film. En jävligt bra film, men ändå bara en film."
"Nej, men..."
"Suck, att du alltid ska hålla på med dina fantasier. Vill du veta sanningen? Vi är på en ö, någonstans i mitten av Atlanten. Och anledningen till at vi är här är att vi är för dåliga på att flyga och kraschade. Vi är fan sämst!"
"Men du, jag flög dig hit."
"Vadå, är du Stålmannen nu också?"
"Nej, men..."
"Håll käft!"
"Förlåt."
"Okej, vi har inget sätt att ta oss härifrån och jag är hungrig. Vi letar reda på någonting att äta" sa 16th BIRD och gick iväg.
"Men jag kan ju flyga iväg oss! Kom bara tillbaka, så sk..."
Spetsen tystnade, för han såg något röra på sig. 16th BIRD vände sig om.
"Håll käft och följ efter mig!"
"Men, du... Bakom dig..."
"Du har sett för mycket skräckfilmer, kom nu så går vi."
"Men..."
Det var för sent. Någon hoppade upp ur en buske.
"Shamba-lamba-dockilock!" skrek den okända personen.
"Inkto-bonkto-flangilong" svarade Spetsen.
"Va?" personen såg förvirrad ut.
"Jaha, förlåt. Jag trodde du pratade flombi-longo."
"Finns det ens något sådant språk?"
"Inte fan vet jag, men med tanke på hur fucked up allt är just nu skulle det inte förvåna mig."
"Jag förstår dig. Ska vi prata om det över en kopp kaffe."
"Jag dricker inte kaffe, men jag kan titta på när du dricker. Jag har alltid tyckt att det är lite sexigt med killar som dricker kaffe."
"Låter bra. Ärligt talat tycker jag det är lite sexigt med killar som tittar på när andra killar dricker kaffe."
"Ursäkta att jag förstör denna romantiska stund, men jag är faktiskt fortfarande här och tomten är faktiskt fortfarande borta och vi befinner oss fortfarande på en ö MITT UTE I INGENSTANS!" sade 16th BIRD.
"Vad är det där för surmört?" frågade den okände killen.
"Äsch, bry dig inte om honom. Han är bara mitt husdjur."
"Husdjur? Jag är fanimej inget jäkla husdjur! Men ursäkta att jag stör dig herr okända man, vet du något om var tomten befinner sig?"
"Det råkar jag faktiskt göra, men jag skulle vilja ta en kaffe med din sexiga husse först."
16th BIRD låtsades som att han inte hörde det där med husse och bestämde sig för att det var bäst att lyda denne okände man. Han verkade inte som en kille som man kunde diskutera normalt med. När 16th BIRD tänkte efter påminde killen faktiskt oerhört mycket om en person han kände en gång i tiden.
7:e december
Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha. Grattis!
Spetsen satte sig på en stol och pustade ut.
"Vänta nu här ett tag. Du." sa Spetsen och tittade på 16th BIRD. "Blev borrad i huvudet. Av en kvinna. Sedan flydde du till ett rymdskepp. Som du inte kunde styra. Så du hoppade ur. Stämmer det?"
"Jajamänsan!" svarade 16th BIRD utan tvekan.
"Ookej... Och du." sa Spetsen och riktade sig mot Angel. "Du är en utomjording. Som bet mig. Sedan ville du bli vän med mig. Och nu kör du runt mig i ett rymdskepp?"
"Det låter ganska korrekt ja."
"Och DESSUTOM så är tomten kidnappad?"
"Va?" 16th BIRD lät förvånad. "Till mig sa du bara att han var försvunnen"
"Jaja, men med tanke på allt skumt som händer skulle det inte förvåna mig om han är kidnappad. Du, vad var det du hette nu igen? Angel? Jaja, vet du något om vad som hänt med tomten?"
"Jag vet alldeles för mycket för mitt eget bästa."
"Jaha, men jag vet i alla fall alldeles för lite för mitt egna bästa" svarade Spetsen irriterat. "Så du känner inte för att dela med dig av lite av din kunskap?"
"Jag vill inte svika min egen ras" sa Angel och tog sedan, helt oväntat, upp en pistol och sköt sig själv i huvudet. Det känns överflödigt att berätta att han dog.
"Jaha, jippi, nu har vår enda ledtråd tagit självmord... Och dessutom har vi ett skepp som vi inte kan köra. Whoop-di-fucking-do"
"Ta det lugnt, vi har ju min rödklädda vän och vi vet att Angels ras har något med saken att göra."
"Okidoki, då åker vi väl till Grekland då."
"Va?"
"Åk bara."
Eftersom Spetsen sa det bestämde sig 16th BIRD för att det var bäst att lyda. Tyvärr kunde ju ingen av dem flyga skeppet, så istället kraschlandade de mitt i Atlanten. Vilket skulle visa sig vara något av det mer lyckade de två kompisarna någonsin gjort.
5:e decemder
16th BIRD kisade ordentligt med ögonen för att försöka se vem det var, men hans syn svek honom. Det enda han såg var att han hade röda kläder på sig. Personen närmade sig 16th BIRD långsamt innan han böjde sig ner för att titta på något. 16th BIRD med sin dåliga syn kunde inte se vad det var för något, men det låg helt klart något på golvet. Plötsligt kom han att tänka på Spetsen och den stackars saten som han skjutit i handen två gånger. Kunde det personen tittade på vara någon av dem? Jo, det såg ut att vara ungefär i människostorlek. 16th BIRD kände sig mer och mer rädd för varje sekund som gick.
Men om 16th BIRD var rädd var det inget mot hur Spetsen var. Eller ja, skulle man fråga honom skulle han nog mest vara förvirrad. Angel däremot skulle säga att han var rädd. Och även om Spetsen inte visste det då så tillhör Angel en ras utomjordingar som kan lukta sig till rädsla.
"Men vänta nu ett tag, vad... Du... Va?" utbrast Spetsen nervöst.
"Ja, jag." svarade Angel.
"Jaha, men okej. Då förstår jag." svarade Spetsen sarkastiskt.
"Bra."
"Sar-kasm!"
"Sar-vad?"
Spetsen suckade och satte sig ner i ett hörn.
I rummet hade personen uppenbarligen kollat färdigt på det som var på golvet, för nu fortsatte personen gå mot 16th BIRD. Han såg att det var en kvinna. Han kunde inte avgöra vad det var för ålder på henne, eftersom han hade så dålig syn. Asså seriöst, hans syn är typ sämst. Det var knappt så han ens såg att det var en kvinna innan hon sa, med en len röst:
"Hej, älskling."
3:e december
Efter ett dygn av tystnad bröts den äntligen. Det var killen som hade dödat utomjordingen som till slut sa något.
"Ehh, kodnamn Tomten?" sa han förvirrat. "Jag gillar inte det här med kodord. Kan vi inte bara säga vem det är, vi är ju ändå i vår superhemliga lägenhet."
"Amen vafan kodnamn 16th BIRD" sa killen som varit i lägenheten hela tiden. "Vi använder ju deras riktiga namn. Vi säger bara kodnamn för att det låter coolt"
Den tredje killen nickade instämmande. Då, helt plötsligt, skjöt kodnamn 16th BIRD honom i handen.
"Aj! Vafan skulle det där vara bra för?"
"Nej, jag tyckte bara det kändes som en bra idé. Eller vad säger du Spetsen?"
"Kodnamn Spetsen, tack. Och jo, det var faktiskt en jäkligt bra idé. Men vad ska vi göra åt det här med kodnamn Tomten?"
"Ja, vad sägs om att hitta honom?" sa killen som alldeles nyss blivit skjuten i handen.
"Inga dumma kommentarer tack, annars skjuter jag dig i andra handen!" svarade kodnamn Spetsen.
"Hmm, men om vi försöker hitta honom?" sa kodnamn 16th BIRD.
"Mycket bra idé, kodnamn 16th BIRD" svarade kodnamn Spetsen.
"Men jag sa ju d..."
"Håll käften!" sa både kodnamn 16th BIRD och kodnamn Spetsen samtidigt.
Så var det bestämt. De två kamraterna och killen som blev skjuten i handen hade bestämt sig för att leta rätt på tomten. De bestämde sig för att börja på den lokala tidningsbutiken, eftersom de förstod att den hade något slags samband med tomten. Varje år hade nämligen deras fäder gått iväg och köpt tidningen och helt plötsligt hade tomten kommit. De gick in i butiken och gick fram till kassan, där det stod en stor, fet man.
"Ursäkta, du råkar inte ha uppgifter om var tomten är?" Kodnamn Spetsen gick rakt på sak.
"Nej, varför tror du att jag vet det?" Han lät orolig och viftade runt med armarna åt alla möjliga håll.
"Förlåt, jag bara tänkte att ni kansk..."
Kodnamn Spetsen kände ett starkt slag mot bakhuvudet. Kodnamn 16th BIRD vände sig snabbt om och försökte skjuta mannen som slagit ner hans kompis, men istället råkade han skjuta killen som redan blivit skjuten i handen igen. I samma hand. Sedan var det för sent, även kodnamn 16th BIRD låg ner medvetslös på marken. Och killen som blivit skjuten i handen två gånger på en dag svimmade av rädsla.
Tre timmar senare vaknade de alla tre. De var i ett mörkt rum...
Julkalendern 2009
Jag får inte skriva något idag, istället blir det Min flygande vän som får påbörja det hela. Inte heller imorgon kommer ni få se något julkalendersinlägg av mig, för då är det Tonkows tur. På torsdag däremot, 3 december, så får jag skriva mitt första inlägg. Sedan kommer vi snurra runt vem som får i uppdrag att skriva. Så för att hänga med i storyn från början, surfa över till Closest to the Core idag och Idiotbloggen imorgon. Och fortsätt snurra runt mellan våra bloggar för att få hela historien. Du kan förresten läsa deras bloggar även när de inte skriver julkalender, det gör jag.
