Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha.  Grattis!

"FAAAAN!"

Spetsen var arg, besviken, ledsen och förmodligen något mer. Allt på samma gång. Nu var det officiellt, det liv han levt de senaste åren hade förstört hans framtida liv. Han hade alltid tänkt att det han gjorde var nödvändigt och bra. På senaste tiden hade han fått svårare och svårare att inbilla sig att det faktiskt var sant. Nu hade han ju dessutom träffat Chloe och han hade varit övertygad om att det var ett tecken. Att hon var nyckeln till ett bättre liv, likt det han levde förut. Nu låg han här i en sjukhussäng efter att ha misslyckats med ett uppdrag. Chloe var borta och värst av allt, hans armar var av metall. Oavsett om han lyckades bryta sig ur den här skiten skulle hans armar vara borta för evigt och metallarmarna skulle sitta där som för att håna honom och berätta för honom hur misslyckad han var. Visst, det där med vingarna hade ju också förändrat honom, men de kunde han i alla fall dölja både för sig själv och för andra. Dessutom kunde han inte låta bli att medge att det faktiskt var lite coolt att kunna flyga. Ju mer Spetsen tänkte på det, desto mer missnöjd blev han över sig själv. Han skrek ut ännu en gång:

"FAAAAN!"

I ett hotell en bit därifrån satt Chloe och 16th BIRD och väntade. De hade som ursäkt att de väntade på Spetsen, men egentligen väntade de på att allt skulle lösa sig automatiskt. Det visste de givetvis båda två att aldrig skulle ske, men faktum är att de var chockade efter eldstriden. Visst, de hade varit med om ganska mycket båda två, kanske framför allt 16th BIRD, men att Spetsen faktiskt skulle bli skjuten. Och att det skulle bli så allvarligt. Det fanns ingenting som på ett bra sätt hade kunnat förbereda honom för något sådant. Han visste att de levde ett riskfyllt liv, men att det faktiskt skulle hända något hade han inte räknat med. 

Chloe var såklart också chockad och kände sig faktiskt inte alls trygg med 16th BIRD. Hon var oerhört förbryllad över att hon faktiskt saknade Spetsen. Hon gillade ju egentligen inte varken honom eller 16th BIRD. De verkade vara intressanta människor att umgås med ett tag, men inget mer. Nu satt hon alltså kvar ensam med 16th BIRD och kände att hon hellre hade haft Spetsen där. Hon hade ingen aning om varför, men kanske var det att Spetsen såg upp till henne på ett helt annat sätt än 16th BIRD gjorde. Hon bestämde sig för att ta reda på lite mer om honom.

"Du, den där Spetsen..."
"Ja, vad är det med honom?"
"Ni har känt varandra rätt länge va?"
"Ehh, jo. Jag minns faktiskt inte ens när vi träffades första gången."
"Då känner ni varandra rätt väl alltså?"
"Jo, jag antar det. Varför undrar du?"
"Jo, jag tänkte bara... Är han som han verkar?"
"Vad menar d... Nej, säg inte att du är förälskad i honom? Tro mig, det är ingen idé att ens försöka."
"Va, nej, men vad? Varför inte?"
"Han är inte sån."
"Vadå, är han bög?"
"Nej, inte alls. Men han skulle aldrig klara av flickvän. Det ligger inte i hans natur. Han vågar inte ta risken."
"Men va, jag fattar ingenting!?"
"Jag förstår inte heller fullt ut, men tro mig, det skulle aldrig funka."
"Jaja... Vi säger väl det då."

Chloe tänkte över det de sagt. Var det så att hon var förälskad i Spetsen? Nej, det var omöjligt. De hade ju precis träffats! Å andra sidan kändes det inte alls fel när 16th BIRD sa det. Nej, så kunde det aldrig vara! Det var omöjligt!

På sjukhuset hade Spetsen pratat med en sjuksköterska och fått reda på att hans vänner inte alls hade lämnat honom, att de till och med hade tvingats därifrån för att inte störa sjukhusets verksamhet. Sjuksköterskan erbjöd sig att ringa upp dem ifall han ville prata och Spetsen sa åt sköterskan att hon kunde ringa och säga åt dem att Spetsen gärna skulle vilja träffa dem. De hade nämligen något väldigt viktigt att diskutera, något som inte kunde vänta.