Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha.  Grattis!

"Ahh, min favoritstrand!" utbrast tomten.
"VA!? Jag trodde du var en vintermänniska" sa 16th BIRD förvånat.
"Nej, på sommaren är jag ju ledig. Visserligen har jag ju ett av världens bästa jobb, men ingenting är bättre än att vara ledig."
"På tal om det. Även om det verkar som att det är sommar här, så är det faktiskt vinter. Julafton är imorgon..." påpekade Spetsen.
"Ja, jag får nog ta och åka hem snart."
"Snart? Julafton är IMORGON! Du måste väl förbereda alla julklappar?" frågade Spetsen.
"Jag är bara ansvarig för utdelningen av julklapparna. Mina tomtenissar har säkert jobbat på bra när jag varit borta."
"Säkert? Du har inte ens funderat på att kolla upp om inte utomjordingarna har gjort något med dem också?" frågade 16th BIRD.
"Det har de inte. Jag har telepatisk kontakt med nissarna och de är faktiskt nästan färdiga. En del kvar, men det ska nog lösa sig. Nu kommer tydligen påskharen för att hjälpa till med det sista."
"Telepatisk kontakt, ja det är ju klart... Men påskharen?" frågade 16th BIRD.
"Ja, vi brukar hjälpas åt när den andre har det som mest stressigt. Vi är faktiskt riktigt bra kompisar, men vi träffas inte särskilt ofta. Bara vid jul och påsk. Hans små kycklingar är faktiskt riktigt söta, om än inte lika effektiva som mina nissar."
"Låter trevligt." sa Spetsen.
"Vänta ett tag..." sa Chloe. "Utomjordingarna kidnappade dig," sa hon riktat till Tomten. "för att uppdragsgivaren lovade de oändlig tillgång på fjädrar. Kycklingfjädrar för att vara exakt. Och vem har oändlig tillgång till sådana fjädrar?"
"Försöker du säga... Att... Det var påskharen som ville att jag skulle kidnappas?"
"Det låter onekligen oerhört misstänksamt." sade Spetsen. Kanske egentligen mer för att hålla med Chloe än för att han tyckte det lät vettigt.
"Nej!" utbrast tomten helt plötsligt.
"Vad?" frågade 16th BIRD, Spetsen och Chloe i kör.
"Tomtenissarnas presenter blir förstörda." svarade Tomten.
"Av vem?" frågade Spetsen.
"Jag vet inte, men det sammanträffade med att påskharen kom dit och det låter onekligen logiskt det du sa Chloe. Men jag kan inte tro... Nej, inte påskharen... Nej, det skulle han aldrig... Nej, jag måste åka dit och kolla själv." sa tomten och visslade.

Bara tre sekunder senare var tomtens renar där, beredda att flyga honom därifrån. Tomten hoppade i vagnen och sa att det fanns plats för en till. 16th BIRD, som var den som var mest snabbtänkt, satte sig genast och innan Spetsen eller Chloe hann protestera var både Tomten och 16th BIRD borta.

"Men... Hur kunde han veta mitt namn?" tänkte Chloe högt.
"Han är Tomten... Men vad ska vi göra nu?" frågade Spetsen.
"Tomten och din vän klarar sig säkert alldeles utmärkt själva. Min hy är så enormt blek efter att jag varit instängd hos utomjordingarna och vi är ju ändå på en strand..."

Spetsen sade inget, men tog av sig sin tröja och lade sig ner i sanden. Det dröjde inet lång tid innan Chloe låg ner bredvid honom. De låg så i flera timmar och bara njöt, innan Spetsen kände att solen helt plötsligt försvann. Det var någon som stod i vägen för den. Spetsen tittade upp. Det var mannen från Glasgow.

"Hej, min gamle vän." sa han.
"Vi är inte vänner." sa Spetsen till svar.
"Haha, du kände inte ens igen mig där när vi träffades på ön va?"
"Du ändrar ju utseende varannan dag, du kan inte klandra mig."
"Nej, det är sant. Men vi behöver prata."
"Vi har ingenting att prata om. Tro inte att jag glömt Glasgow."
"Det tror jag inte, men du verkar ha glömt tiden innan Glasgow."
"Tiden innan Glasgow?"
"Ja, innan Glasgow. Tiden då vi fortfarande var vänner. Tiden då jag inte var Mannen från Glasgow. Tiden då jag bara var Tonkow."

Tonkow. Spetsen hade helt förträngt historien om Tonkow. Den hade blivit överskuggad av Glasgow, då Tonken blivit Mannen från Glasgow. Mannen från Glasgow var en man som man inte kunde annat än hata, men Tonkow... Han mindes inte riktigt vem Tonkow var, men han mindes tillräckligt mycket för att veta att Tonkow inte var ond. Inte som Mannen i Glasgow.

"Vi behöver kanske prata ändå." konstaterade Spetsen.
"Avskilt." sa Tonkow och kastade en blick mot Chloe.