Och här är årets julkalender, i samarbete med Min flygande vän och Tonkow. Om ni vill ha hela kakan så får ni läsa deras inlägg på respektive blogg, Allt kommer med massor av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas vilja ha och även allt som ni inte vill ha.  Grattis!

Varken Spetsen, 16th BIRD eller Chloe tvekade en sekund. De sprang iväg. Fort som faan. Men deras flykt från döden hindrade inte 16th BIRD från att fråga ut Spetsen.

"Vafan, var inte du död?" skrek han över ljudet från alla explosioner.
"Inte nu längre!" skrek Spetsen tillbaka så högt han kunde.
"Vad sa du?"
"Inte nu läng... Äsch, vi tar det sen!"

Om de fortsatte springa så här långsamt skulle sen aldrig inträffa. Det var då Spetsen kom på att han ju kan flyga! Han började ladda för att flyga iväg med 16th BIRD och Chloe. Ja, just det, Chloe ja. Hon visste ju inte att han kunde flyga. Och han ville inte verka som något slags freak inför henne. Han kollade bakåt. De hade en chans att överleva utan att någon flygtur krävdes. Även om chansen inte var gigantiskt stor tyckte Spetsen att det var värt att försöka istället för att skrämma Chloe med en flygtur. Ett ganska korkat beslut, men han var stressad och kunde inte tänka helt klart. Inte långt efter att Spetsen fattat sitt beslut kom även 16th BIRD att tänka på Spetsens flygkunskaper. Han gav Spetsen en blick som inte kunde misstolkas. Han kollade först mot Spetsen och sedan mot himlen. Spetsen förstod givetvis vad som menades, men låtsades som att han inte märkte något. 16th BIRD blev mer och mer irriterad och sprang närmre Spetsen och skrek:

"Flyg oss härifrån! NU!"

Spetsen fortsatte springa på och låtsades inte om sin vän. Han kastade en blick åt Chloe. Hon såg ut att få svårare och svårare att hänga med. Om det fanns något Spetsen ville mindre än att verka konstig var det att förlora Chloe. Visst, det fanns fortfarande en chans att Spetsen och 16th BIRD skulle överleva, men Chloe var i princip körd utan hjälp. Han måste göra något och det snabbt! Spetsen tänkte snabbt genom alla möjligheter, men gjorde allt för att undvika att tänka på att flyga henne därifrån. Det måste finnas något annat sätt! Nu börjad 16th BIRD förstå anledningen till att Spetsen inte ville flyga och gav honom ännu en blick. Den här gången betydde blicken ungefär "var inte så extremt jävla korkad". Det fick Spetsen snabbt att inse hur korkad han var. Han tittade återigen bak på Chloe och såg då något hemskt. En stor sten från byggnaden var på väg i hög hastighet rakt mot henne. Hon hade max två sekunder kvar att leva, om ingen räddade henne. Nu fanns det ingen tvekan hos Spetsen längre. han flög snabbt iväg och plockade upp henne, bara en halv sekund innan hon skulle ha träffats av stenen. Sedan plockade han upp 16th BIRD och flög därifrån så fort som möjligt. Han flög iväg mot den stuga han köpt för att använda i hans senaste uppdrag i London. Han hade egentligen tänkt sälja det, men det hade varit ett långt uppdrag så han hade dumpat en jäkla massa skit i stugan som skulle ta lång tid att flytta därifrån. Eftersom Spetsen var en lat man behöll han istället stugan och det visade sig ju faktiskt vara bra gjort.

Väl framme vid stugan gick de in och Spetsen bjöd på gammalt kaffe som fanns kvar i stugan. Det var kanske inte världens godaste kaffe, men med tanke på att de precis hade flytt från ett bombat hus så framstod kaffet mest som en symbol för den lugna vardagen, något som var välkommet hos de alla. Varken 16th BIRD eller Chloe kunde dock släppa det som hänt, men av helt olika anledningar. 16th BIRD var förbryllad över början, när Spetsen kom och när de blev bombade. Chloe var förbryllad över slutet, där Spetsen hade flugit iväg med dem. Dessutom undrade hon vad som hänt med hunden. Det hade rent spontant känts hundra gånger mer troligt att det var hunden som skulle flyga iväg med dem, inte Spetsen själv. Men nu var hunden som försvunnen, han sprang inte ens efter dem innan de började flyga. 16th BIRD var som vanligt ivrigast att få svar på sin fråga:

"Du Spetsen... Du var alltså död?"
"Jajamänsan!"
"Och då snackar vi inte bara hjärtstillestånd, dödförklarad. Död. Körd."
"Japp. Eller ja, inte körd då eftersom jag helt uppenbarligen är här."
"Ehh, jo. Men hur fan gick det till?"
"Äsch, det var inte så speciellt som de kristna får det att framstå. Jag frågade bara Hades om vägen tillbaka till livet."
"Va!? Okej, jag låtsas som att allt det där var fullständigt logiskt och så. Men varför blev vi bombade?"
"Tekniskt sett var det inte vi som blev bombade, det var dem."
"Jag kände mig rätt så bombad."
"Jag har svårt att tro att det var du som var måltavlan. Det var nämligen din bror som bombade."
"21th BIRD?"
"Just han, ja."
"Vafan Spetsen, du vet ju hur galen han är! Måste du kontakta just honom av alla människor?

Spetsen svarade inte med annat än en sur blick. Han hade precis räddat livet på 16th BIRD och det var detta han fick som tack. Visst, Spetsen kände till dispyterna mellan bröderna, men faktum var att 21th BIRD faktiskt VAR användbar, det vara bara 16th BIRD som vägrade inse det. Hans sura blick byttes dock snabbt ut mot en mycket gladare, när han hörde Chloes röst och kollade mot henne istället.

"Du kan flyga." sa hon. Det var inte en fråga, men hon lät ändå inte helt säker på sin sak.
"Ehh, jo. Det är en liten biverkning av att jag blev biten av en utomjording. Jag försöker använda förmågan så lita som möjligt, jag vill ju liksom vara mänsklig. Jag är ju mänsklig."
"VA!? Varför det? Det är ju sjukt coolt ju! Åh, tänk att kunna flyga."
"Jo, det är faktiskt rätt roligt, men man vill ju inte skryta. Jag skulle kunna ta med dig på en flygtur någon dag under lugnare omständigheter" sa Spetsen och blinkade fånigt mot Chloe, som skrattade tillbaka.
"Nej, vafan Spetsen, nu får du ge dig" sa 16th BIRD lite skämtsamt. Men han blev genast allvarligare. "Tomten. 5 dagar kvar. Idéer?"
"Kvinnan i den röda känningen. Kontakta henne." sa Spetsen.

16th BIRD scannade snabbt genom alla möjliga sätt att kontakta henne, men misslyckades.

"Jag tror hon är död."
"Hon kommer inte få det kul i dödsriket."
"Va?"
"Tomten är Hades kusin."
"Vänta, vafan!" 16th BIRD hade nog aldrig varit så förvirrad i hela sitt liv.
"Hörru Spetsen, du kommer inte heller få det så roligt i dödsriket" tillade Chloe.
"Va?"
"Ja, vad hände med hunden?"
"Äsch, han klarar sig nog. När man varit i dödsriket ett tag blir man rätt hårdhudad. Men tomten. Utomjordingarna kommer inte leda oss längre. Den rödklädda kvinnan är död."
"Mannen från Glasgow lever fortfarande..." tillade 16th BIRD.
"Nej, inte han!" stönade Spetsen högt tillbaka som svar.

Spetsen och 16th BIRD fortsatte argumentera om de skulle besöka mannen från Glasgow eller inte. Eller ja, argumentera och argumentera, deras konversation var väl mer "Nej", "Jo", "Nej" och så vidare. Efter tio minuters gräl tillade Chloe lågt:

"Jag vet ett annat sätt."