Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig men har tyvärr ingen invite. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här. Vill du enbart lyssna på de låtar som var Veckans Låt 2009 finns den listan här.

Jag funderar på att lägga ner den här Veckans Låt-skiten. Jag gillar idén, men bloggande är en dialog, där Tonkow var den som "svarade" på de här inläggen genom att ha en egen Veckans Låt varje vecka. I rymden kan ingen höra dig ropa, så varför ropa? Den här veckan blir det en låt, men var beredda på att det kanske inte är det nästa vecka.

Nu har det hänt igen, jag har svårt att bestämma mig för vilken låt som ska vara Veckans Låt. Det står mellan två låtar, från två artister. Sedan väljer jag en tredje.

Den här veckan har jag lyssnat rätt mycket på Ke$has (känd från Veckans Låt med TiK ToK) första skiva Animal. Lite för "enkelt" för att jag ska erkänna att jag gillar det, men jag gillar faktiskt hela skivan. Funderade på att ta låten med samma namn som skivan, men Ke$ha har liksom redan varit med och den låten är egentligen inte mer Veckans Låt än någon annan låt från den skivan.

Den andra artist jag lyssnat på den här veckan är Miss Li (känd från Veckans Låt med Dancing the Whole Way Home) som jag har börjat lyssna på mer aktivt efter att jag insåg att DWWH inte var hennes enda bra låt. Hon är egentligen lite för "fin" för att ag ska erkänna att jag gillar henne, men jag gör det ändå. Hon har dock gjort lite för många låtar och ganska många är rätt trista. Hur som helst funderade jag på att ta låten med hennes namn, som är bra i början men faller mot slutet. Men hon har liksom också varit med förut och dessutom är den låten som sagt rätt trist mot slutet.

Däremot tycker jag det var rätt duktigt av mig med låttitlarna. Jag har lyssnat på all musik från Miss Li samt skivan Animal. Och Animal och Miss Li hette låtarna jag funderade på.

Men jag valde som sagt var en tredje låt: Who Says med John Mayer.

Något sätt måste man ju marknadsföra sig, så hur lyckades John Mayer nå ut till mig?

Till att börja med var han med i Skavlan för ett bra tag sedan och sjöng då den här låten och jag gillade den. Mer än så var det inte, jag pallade liksom inte engagera mig mer aktivt i honom. Nästa steg i hans lyckade marknadsföring mot mig var att ha reklam i Spotify. De säger något om att han kommit med en ny skiva och spelar lite från den här låten. Då blir jag påmind om att den var bra och när det passar som bäst (det är en typisk sådan låt som passar bäst vid vissa tillfällen) så bestämmer jag mig för att lyssna på den. Jag vet ju redan att den finns på Spotify, så jag behöver inte oroa mig för att inte hitta den.

Så John Mayer har alltså lyckats nå ut till mig med den här låten, men varför lyckades han? Vad är det jag gillar med den?

Who Says handlar om en man som klagar på restriktioner i samhället. Varför får han inte bli stenad? Den handlar säkert egentligen om att man förväntas bli mer down to earth när man blir äldre och att han tycker att det kanske inte borde var så, men för mig är det en annan historia. Det här är en kille som varit ute och festat en massa och haft ett kul liv. På festerna erbjöds det droger och han tog de för det var ju coolt och så och man hade roligare då. Senare blev han beroende av drogerna och hans liv gick nerför. Nu är han en ganska sorglig person, som dock självmant försöker sluta med drogerna. När han inte tar drogerna blir han nere, på grund av abstinensbesvär. Han börjar ifrågasätta meningen med att sluta. Drogerna gör honom ju glad, precis som andra saker han vet att han inte borde göra. Svaret på frågan som upprepas gång på gång "Who says I can't get stoned?" är alltså enligt mig han själv, men ibland ifrågasätter han sitt eget svar. Livet känns så meningslöst att han är på jakt efter den kick som han tror att han bara kan få från drogerna.

Det här är i princip en historia om mitt liv, förutom delen att festa mycket och komma i kontakt med droger och få abstinensbesvär från att sluta med drogerna. Så, var var likheterna? Det meningslösa. "Jag borde göra något annat, men vad?". John Mayer har sina droger som ger honom tillfredsställelse. Jag har inga droger, vilket visserligen är bra, men då vet jag inte var jag ska få min tillfredsställelse ifrån. Här kommer termen "min drog" in, alla har sin egen drog för att få upp humöret. Ke$ha fick visserligen inte Veckans Låt, men hennes låt Your Love Is My Drug förtjänar ändå att nämnas som exempel på en annan sorts drog. Men jag har inte så mycket av den varan heller.

Nej, det är inte så synd om mig egentligen och jag överdriver rätt rejält, men den där sortens tankar är anledningen till att jag gillar låten. Pursuit of happiness - fail edition.

Här är den kanske sista länken till Veckans Låt på den här bloggen. Njut medans ni fortfarande har chansen.

Grattis John Mayer, du har gjort Veckans Låt!