Och det här var årets julkalender, det första samarbete med Min flygande vän och det var tänkt att även Min hånglande vän skulle vara med. Det här var fullt av action, äventyr, romantik, och allt annat som ni kan tänkas velat ha och även allt som ni inte vill ha. God Jul!

”Asså,” sa Tonk, ”Förlåt!”

”Tycker du att det räcker?” frågade Spetsen.

”Nja,” erkände Tonk. ”Men jag kom inte på något bättre och jag har satt in en sju siffrig summa på ditt konto.”

”Det är ju alltid en början.”

”Bra.”

”Men nu när det här är löst så drar jag, jag hälsar på senare.”

”Vi kanske ses.”

”Kanske?”

”Ja, mer än det får du inte.”

”Det duger.”

Tomten och 16th BIRD landade på Nordpolen vid tomtens verkstad och sprang snabbt dit för att kolla vad som skedde. Tomten vägrade fortfarande tro att det var påskharen som låg bakom det hela. När han kom in i verkstaden dog all tvivel som fortfarande fanns kvar inom honom.

”Påskharen, min gamle vän…” sa han besviket. ”Jag är ledsen att jag måste göra det här, men jag har inget annat val än att ange dig till gudarna.”

Gudarna handlade omedelbart och tog iväg påskharen till rättegång. Bara några minuter senare hade tomten och 16th BIRD lyckats återställa den skada som skett.

Alla presenter var klara och de höll på att bli packade i säckar och upplagda på släden. Påskharen hann inte förstöra så mycket och skulle troligen bli hårt straffad av gudarna. Vilket inte var mer än rätt; han hade nästan lyckats att förstöra julen.

”Så där!” sa Tomten. ”Nu är allt klart!” du kan åka hem. Låna Rodolphe IXV, han tar hem dig.”

”Tack Tomten!” sa 16th BIRD och hoppade upp på renen Rodolphe IXV, som faktiskt hade en röd mule. Några minuter senare så landade han utanför det tomma huset som dolde ingången till hans lägenhet. Han gick in huset och vidare till hissen, åkte ner till lägenheten och satte sig i en fåtölj.

Ute på en klippa med vatten långt ögat kunde se så hölls rättegången mot påskharen.

”Påskharen, påskharen, påskharen” sa Ganesha, guden som var till hälften en elefant. ”Varför gjorde du så här?”

”Jag har inget att berätta!” sa påskharen.

”Hursomhelst, ditt brott är allvarligt och måste bestraffas. Ditt straff blir att bli bunden till ett berg och få mjälten uthackad av korpar tills jordens undergång eller tills vi ändrar oss.” Sa Shiva. Han var halvnaken och insmord med aska, runt midjan så satt det mänskliga dödskallar, han bar ett halsband av ormar, och i pannan så satt ett tredje öga.

Nu var Spetsen och Chloe ensamma på stranden. Solen höll på att gå ner.

”Vad ska vi göra nu?” frågade Spetsen.

”Du är fortfarande skyldig mig en flygtur.”

”Det är jag.”

”Plus att det är julafton idag.”

”Vart vill du komma med det?”

”Jag gissar att du inte har köpt en present till mig?”

”Det har jag inte, har du en till mig?”

”Det har jag inte”

”Då kan vi flyga hem och fira jul?”

”Var bor du?”

”Darwin, Australien.”

”Var är vi?”

”Inte en aning.”

”Då kanske vi ska röra på oss.”

”Det ska vi nog, hur gör vi med hunden.”

”Du kan väll bära honom?”

”Kan försöka.” sa Spetsen, kollade på Chloe och log. Chloe log tillbaka.