Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig och har faktiskt två invites som jag tävlar ut för tillfället. Läs här för mer information om hur du vinner. Annars har Tonkow invites, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här.

Jaha, igår kom min älskade syster hem från sin långa vistelse i Spanien och då tänkte jag att då måste jag ju köra en låt till henne. Men sedan kom jag på att Veckans Låt går ut på att jag skriver om bra låtar och hon och jag har inte riktigt samma musiksmak, så det blev en låt som alla gillar. På så sätt gillar ju hon den också. :D Med alla menar jag givetvis alla normala, så synd för dig om du inte gillar den...

Hallelujah är en Leonard Cohen-låt från 1984, men sedan dess har en himla massa personer gjort covers på den och det är ju förståeligt, eftersom den är så sjukt bra. Även om jag respekterar Cohen för att han lyckats göra låten och rent generellt är en originalmänniska (jaja, Too far gone) så har faktiskt inte Cohen gjort den bästa varianten av låten. Nu har jag inte hört alla varianter, men den mest kända är nog Jeff Buckleys och den är ju grymt bra, så det var den som fick bli Veckans Låt. Till slut bestämde jag mig för att ta Buckleys originalversion från albumet Grace (1994) istället för den drygt 2 och en halv minut kortare radio-versionen. För Hallelujah är en lugn låt som tar god tid på sig, och det måste den få göra. De instrumentala partier som klippts bort i radio-versionen kanske inte tillför enormt mycket, men jag tycker rent generellt inte att man ska klippa ner låtar som är tänkta att vara långa. Andra bra versioner är den någon elev sjöng på julavslutningen i ettan samt Amanda Jenssens från Idol. Den sistnämnda var dock sämre än jag mindes den, men fortfarande en bra version.

Hallelujah är egentligen lite klurig, för den är så sjukt lugn så den kräver lite av lyssnaren. Att slölyssna på Hallelujah funkar inte riktigt och att slänga in den i en playlist som jag gör nu är egentligen lite fel. Det går inte att spamma låten, för den tar sin tid på sig och när den är färdig ska den vara färdig, och det ska bli tyst. Även om man inte lyssnar på texten förstår man att låten kräver lite eftertanke, inte nödvändigtvis om själva låttexten utan mer om låten i sig och livet rent allmänt. Den är lite småjulig, men det beror nog mest på att den är mysig och lugn, precis som julen.

Ska vi trots allt prata om texten är det ju såklart kärlek som är på schemat. Närmare bestämt en kärlek som var, men som inte är längre. Fast egentligen finns den ju kvar, även om de inte är ett par. Tonkow hade lite liknande tema på sin Veckans Låt, förutom att hans inte var i närheten av att vara lika djup.

But you don't really care for music, do you?

Får priset för bästa citat från den här låten och faktum är att jag faktiskt inte brydde mig särskilt mycket om musik innan jag fick Spotify. Dessutom känns det fräckt att påstå att någon inte bryr sig om musik när man lyssnar på en av världens bästa låtar. Däremot bryr jag mig fortfarande inte om fotboll, El Clasico vad?

Jaja, klicka på länken här nedan för lite allmänbildning inom musik.

Hallelujah!

Grattis Leonard Cohen (vänster), du har gjort Veckans Låt!
Grattis Jeff Buckley (höger), du har sjungit Veckans Låt!
(Cohen förtjänade en bild, eftersom han förtjänar cred)