Veckans Låt kommer imorgon 15 februari. Jag är i alla fall inte lika seg som min käre vän Tonkow...

Idag är det 15 februari...

Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig men har tyvärr ingen invite. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här. Vill du enbart lyssna på de låtar som var Veckans Låt 2009 finns den listan här.

Jag tänkte att jag skulle skriva att det var passande att den första Veckans Låt på svenska också blev en låt från det band som gjort de absolut bästa låtarna på svenska, men sedan såg jag att jag visst hade haft en låt med Björn Rosenström, så det misslyckades jag ju med. Men faktum kvarstår ändå, Gyllene Tider (som gjort denna låt) har gjort de absolut bästa låtarna på svenska som finns.

Per Gessle, som är Gyllene Tiders frontifigur och sångare, får faktiskt i och med den här låten sin andra Veckans Låt. Detta eftersom han även är med i Roxette, tillsammans med Marie Fredriksson. Ironiskt nog så gillar jag inte riktigt Per Gessle som soloartist, även om jag gillar både Roxette och kanske framför allt Gyllene Tider.

GT (för att jag är lat) var aktiva under första halvan av 80-talet, även om de på senare år har gjort lite re-unions. Jag levde inte då så därför vet jag rätt så lite om den tiden, men för mig så representerar de en gyllene tid (whoa!) som jag missade, helt enkelt för att jag inte fanns. Gyllene Tiders låtar var förmodligen sjukt aktuella när de släpptes, men nu känns i princip alla deras låtar inaktuella, till skillnad mot många andra låtar som är ständigt aktuella. Jag ser däremot inte inaktualiteten (helt klart ett ord) som något negativt. För mig är det faktiskt det som gör GT så bra.

Alla låtar handlar i princip om ungdomar som lever livet (whoa) och förutom Billy är dessutom alla glada. Det här är en skön kontrast mot dagens låtar som endera inte handlar om någonting eller som handlar om varför livet suger. Allt är så seriöst och hårt nuförtiden. GT är egentligen rätt mesiga och ändå är de det enda bandet som lyckats sjunga låtar på svenska och ändå vara tuffa (nej, Kent är inte ens lite tuffa, försök inte).

Leva Livet är från GT:s skiva Moderna Tider (ironiskt nog) och är kanske en av de bästa låtarna för att visa vad grejen med GT är. Kanske framför allt andra versen är storslagen. Gessle träffar på husets värd, som verkar vara lite sur för att han haft sönder ungefär en porslinsaffär, men är då snäll och erbjuder husets värd att slå sönder några timmar ihop, för natten är ju faktiskt ung (bästa omskrivningen av låttext någonsin?). Här snackar vi alltså vandalism, det är ju sjukt hårt egentligen, men i Leva Livet tas det inte så jäkla seriöst. Det är inget ilsket beteende, det är bara ett beteende. Nu förespråkar jag inte alls vandalism, men hade det gjorts en låt idag som berättade om hur man slagit sönder ungefär en porslinsaffär skulle man göra det för att man var arg. På samhället, på din kärlek, eller på att man inte har några rakblad att skära sig med...

Lev livet istället för att dö döden!

Eller så klickar du bara på den här länken...


Grattis Gyllene Tider, ni har gjort Veckans Låt!