Veckans låt är en bloggserie där jag skriver om en låt som jag råkar gilla just för tillfället. Den kommer varje vecka, på söndag. Alla låtar kommer länkas till via Spotify, som är typ världens bästa musiktjänst. Har du inte Spotify skulle jag gärna ge det till dig, men har tyvärr inga invites för tillfället. Det har däremot Tonkow, så fråga honom snällt. Just nu pågår även en tävling Närmast kärnan. Vägrar du Spotify får du väl söka själv på typ Youtube eller nåt om du vill höra låten. Alla låtar som har varit veckans låt finns i en spellista, här.

Hade det inte varit för Min flygande vän hade veckans Veckans låt varit uppe tidigare. Men nu var den inte det och allt är hans fel. Och jag har inte riktigt funderat särskilt mycket på låtval. Men en sak var säker, den här veckan skulle vi ta det lite lugnt. Tidigare veckor har varit alldeles för fartfyllda. Inte för att tracka ner på de låtar som varit Veckans Låt tidigare, men nu är det dags att ta det lite lugnt. Som tur är har jag en "Cool and easy"-playlist där jag lägger lugna låtar som man kan lyssna på när man bara inte pallar annat. Det var ett tag sedan jag rotade i den, så där hittade jag en del låtar jag glömt bort, vilket var lite sköj. Men den låt jag valde var inte en av dem, även om det inte varit någon vidare spamlåt heller. Veckans Låt är Too Far gone av Adiam Dymott, en tjej som faktiskt kommer från Uppsala. Vilket är awesome eftersom även jag kommer därifrån! OMFGBBQ!

Låten är med på Adiams första och hittills enda skiva "Adiam Dymott" (2009). (En skiva som för övrigt lyckats med bedriften att inte ha med en enda dålig låt, även om den bara innehåller 10 låtar och Today Was Just A Downer är märkligt kort. Dessutom är omslaget rätt snyggt) Men faktum är att låten är cover på en gammal låt från 1989 av Neil Young. Men hans version är givetvis inte ens i närheten av lika bra. Dels eftersom han är man och en kvinnlig röst passar mycket bättre, dels för att han inte är svensk, men kanske framför allt på sättet hon framför låten. Låten handlar om en ganska värdelös "dagen efter" och hon låter verkligen bedrövad. Neil Young den jäveln låter ju nästan glad och tar det inte alls lika lugnt. Inte alls lika seriös som Adiam är.

Eftersom jag har ungefär samma kriterier för veckans låt varje vecka blir det bara fånigt att skriva om det. Men trovärdighet är förmodligen den viktigaste faktorn i låtval. Om artisten låter trovärdig är det ett enormt plus och jag tycker Adiam är sjukt trovärdig i sin tolkning av denna låt. Sedan är det små detaljer som skiljer det bästa från det näst bästa. Och den här låten har de små detaljerna. För mig är den här låten en riktig "fan, jag pallar inte"-låt vilket råkar passa alldeles utmärkt just nu så därför kommer snart en länk. Stay put.

Inte här.

Men här.


Grattis Adiam, du har gjort veckans låt (även om du snodde den från Neil Young)

PS. Nej, jag tänker inte enbart köra tjejer, men kör på med kvinnliga artister tills Tonk ger kvinnorna en chans. Det finns inte direkt brist på bra kvinnliga artister, så....